Helgonen
Högmässogudstjänst i Kikås kapell
Alla Helgons dag 2013
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter GT Jesaja 60:18-22
Epistel  Hebr 12:1-2
Evangelium Matt 5:13-16

Beredelsetal

Ur dagens episteltext där hebreerbrevets författare skriver: Låt oss ha blicken fäst vid Jesus… Tänk på honom … så att ni inte tröttnar och förlorar modet.

Det är så lätt att förlora Jesus ur sikte. Det är så mycket som distraherar och drar våra blickar bort från honom. Framför allt är det en speciell person som ständigt drar våra blickar till sig. En speciell person som alltför ofta lyckas fylla hela vårt uppmärksamhetsfält och ofta sker det helt spontant och automatiskt, som genom en naturlag. Det är som att denne person bär på ett slags gravitation som ständigt drar till sig vår uppmärksamhet. Och denne person är jag själv och denna gravitation kallas självupptagenhet. Idag försöker vi motverka denna självupptagenhet för att istället försöka fokusera helgonen, men när vi fokuserar dem så märker vi att de inte hade den där självupptagenhetsgravitationen så vår blick fastnar inte på dem utan slinker förbi dem och hamnar hos den person som utgjorde centrum i deras liv, nämligen Jesus. Så låt oss då följa uppmaningen från episteltexten och lyfta blicken bort från oss själva för att istället fästa den på Jesus. Och ett sätt att göra det är genom att betrakta helgonen och deras liv för de fungerar som ett slags kikare riktade mot Jesus. Jesus kommer närmare när vi studerar helgonen. Och när han kommer tillräckligt nära så vågar vi se och erkänna också våra svagheter för när han är nära förstår vi att han bara är kärlek. Så låt oss då bekänna med syndabekännelsens ord… (psalmboken sid 1733)

Predikan

Jag vet inte hur många utträdesansökningar jag skrivit på under den senaste månaden. Det känns som att de är flera än någonsin som vill lämna Svenska kyrkan och nu var det röstsedeln de fick hem i brevlådan inför kyrkovalet som blev en påminnelse om den där årliga kyrkoavgiften som de inte riktigt vet varför de betalat i alla år…

Jag är medveten om att det där inte var ett särskilt uppmuntrande sätt att inleda en predikan men var ska vi börja om inte i verkligheten. Och just den delen av verkligheten vill jag låta utgöra en grund för en förhoppning om att helgonen kan vara Svenska kyrkans väg tillbaka till svenska folket. Nu menar kanske någon att det är det omvända som måste gälla, det är inte kyrkan som ska tillbaka till folket utan folket som borde komma tillbaka till kyrkan. Och jag menar inte heller att kyrkans uppdrag skulle bli mer folktillvänd i betydelsen utslätad och opportunistisk, men däremot menar jag att kyrkans uppgift alltid har varit att ständigt söka nya former för det tidlösa tilltalet om Guds kärlek och det är där jag anar att helgonen skulle kunna vara just precis vad vår tid behöver och nu ska jag förklara på viket sätt.

Etik och moral har i det svenska samhällets ögon varit kyrkans viktigaste bidrag till bygget av välfärdslandet Sverige. Av kyrkans budskap om Lag och Evangelium så är det alltså Lagen som varit det mest efterfrågade hur mycket vi präster än försökt tala om att Evangeliet är viktigare. Så var det redan under den Lutherska ortodoxin på 16, 17 och 1800-talen. I samhällets ögon var prästens viktigaste uppdrag att hålla folket i Herrans tukt och förmaning vilket betydde att leva efter 10 Guds Bud och ännu mer efter ett alldeles speciellt kapitel i Nya Testamentet, nämligen Rom 13 där Paulus talar om att överheten står i Guds tjänst och därför måste vi underordna oss den. Ett alldeles underbart budskap för vilken makthavare som helst och alldeles särskilt i kombination med Luthers tvåregementeslära som ytterligare legitimerade kungens rätt att med våld upprätthålla ordningen i samhället.

I det nya svenska samhälle som växte fram under 1900-talet var mycket annorlunda men statsmaktens intresse för kyrklig moralförkunnelse var obrutet. Nu var det skolans läroplaner som blev instrumentet där Jesu bergspredikan särskilt framhölls. Det är en alldeles underbar predikan och vi hörde ju delar av den i dagens evangelium men det som skolans läroplaner särskilt betonade var bergspredikans karaktär av moralpredikan. Återigen var det alltså etiken som stod i centrum – kyrkan var fortsatt viktig som moralproducent. Ja, kanske viktigare än någonsin när det gamla enhetssamhället upplöstes och landet invaderades av influenser utifrån – då behövdes ett kitt som höll samhällsbygget samman och det kittet blev de kyrkliga traditionerna och den kristna etiken, eller rättare sagt: den lutherskt samhällstillvända tolkningen av den kristna etiken. Med Luthers tvåregementeslära som filter kunde man nämligen utdefiniera alltför radikala kristendomstolkningar som värnpliktsvägrare och abortmotstån­dare stod för.

Egentligen är det inte alls konstigt att det varit på det här viset. Varje samhälle behöver lagar och regler och om kyrkan kan ge något slags gudomlig sanktion av dessa regler så har staten allt att vinna på att gynna just den delen av kyrkans förkunnelse. Men det har inte bara varit samhällsapparaten som varit särskilt intresserad av att kyrkan ägnat sig åt en lagom dos av moral och etik, detsamma har gällt det stora folkflertalet. Jag vet inte hur många gånger jag hört dopföräldrar säga att särskilt religiösa är de ju inte men den kristna moralen vill de verkligen förmedla till sina barn.

Men om kyrkan ägnar sig åt ensidig moralförkunnelse så har vi svikit vårt uppdrag, då hamnar vi så lätt i kärlekslöst moraliserande och dömande. Så hur ska vi då hantera den här ständiga efterfrågan på etik och moral? Vi har ju någonting som folk vill ha och som också vi tycker är viktigt i form av den kristna värdegrunden! Men vi vill ju ge något annat också! Nämligen evangelium, glädjebudskapet om syndernas förlåtelse genom Kristi död på korset. Finns det något sätt att presentera lagen på så att dess ofrånkomliga samband med Evangeliet blir tydligt?

Ja, det är här jag menar att helgonen kommer in i bilden, alltså konkreta människor som under något årtusende fungerat som förebilder för miljoner människor. Om vi utgår från uttrycket: Hellre tända ett ljus än förbanna mörkret! så blir moralpredikan som att förbanna mörkret medan fokusering på helgonen blir som att tända ljus. Men det man upptäcker när man lär känna helgonen är att ljuset de bär på inte är deras eget, utan de är bara reflektorer. De blir självlysande också som moraliska föredömen men ljuset kommer från Gud. Helgonen är människor som placerat sina liv i någon solbelyst glänta där Guds kärleks sol ständigt når dem. Och ljus kan inte tas emot utan att reflekteras så därför bär de ljuset vidare till alla de möter.

Om vi som enskilda kristna och som kyrka berättar om helgonen, berättar om trons hjältar, både de döda och de levande, både de officiella och de tusentals som aldrig fått någon officiell helgonstatus men som varit precis lika stora föredömen. Om vi för dessa berättelser vidare och berättar både om Franciskus och Dag Hammarskjöld, både om Martin Luther och Martin Luther King, både om Teresa av Jesusbarnet och Ignatius av Loyola. Ja, om vi berättar om dessa och tusen andra så ger vi människor föredömen istället för pekpinnar, livsmodeller istället för fördömanden!

Ingen av dem var fullkomlig och vi ska verkligen inte tro på alla helgon­legender men i all sin ofullkomlighet var de ändå vittnen genom sitt sätt att leva, vittnen om en kärlek som fyllde deras hjärtan och helgade deras liv! Några av dessa särskilt lysande människor har du kanske mött i ditt eget liv – det kan vara en gammal farmor som ständigt bad för dig, det kan vara en förälder som gjorde omänskliga uppoffringar i kärleken till sitt barn eller kanske en klasskamrat som vågade stå upp för den svage när ingen annan vågade.

Ja, kanske har du själv varit något av ett helgon för någon annan i en speci­ell situation. Ja, en luthersk tolkning av det katolska helgonbegreppet skulle kunna vara att tänka sig ett slags ”momentana helgon”, alltså tillfälliga helgon. Att inte begära att ett helt människoliv ska lysa men att vi alla kan lysa av Guds kärlek i en given situation. För vi som vandrar genom livs­skogen, vi som inte förmått parkera oss i en ständigt solbelyst glänta men som ändå glimtvis dränks i ljus från Guds kärleks sol. Också vi kan i de ögonblicken vara helgon i betydelsen gudomliga ljusspridare. De som Jesus talade om i evangeliet när han sa: På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.

Låt mig då till sist sammanfatta denna predikan i några punkter:

1.     Om vi ska döma av efterfrågan så verkar den kristna moralen ha ett högre marknadsvärde än det kristna evangeliet.

2.     Om vi kristna vill förmedla både Lag och Evangelium så är det bättre att peka mot helgonen än att fördöma synder, helgonen pekar nämligen genom sina liv på Jesus som förenar Lag och Evangelium.

3.     Att vara ett helgon är att genom sitt sätt att leva återspegla Guds kärlek till människorna. Också du och jag kan i ett givet ögonblick vara ett helgon för någon annan! AMEN