Frälsningen
Högmässa i Stensjökyrkan
22:a sönd eft Trefaldighet 2018
Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa
Texter
GT 1 Mos 45:4-8
Epistel 1 Petr 4:12-19

Beredelsetal

Dagens GT-liga text utgör höjdpunkten i den fantastiska berättelsen om Josef i 1 Moseboken. Josef har ju sålts som slav av sina bröder och de har lurat i sin far, patriarken Jakob, att Josef blivit dödad och uppäten av ett lejon. Genom fantastiska äventyr hamnar Josef så småningom som överste befälhavare under kung farao i Egypten och i den positionen får han möjlighet att rädda såväl det egyptiska folket som sina egna bröder under en svår hungersnöd och till slut avslöjar han för sina bröder vem den förnäme egyptiska mannen framför dem egentligen är. Så här står det:

Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. Men var inte bedrövade för att ni sålde mig hit och förebrå er ingenting. Det var för att rädda liv som Gud skickade mig hit före er.

I den här berättelsen drabbas Josef av ideliga bakslag, det ena nederlaget efter det andra men på något sätt vänder Gud alla katastroferna till en slutlig triumf. Man skulle önska att livet såg ut på det sättet men mellan vaggan och graven hinner inte allt ordna upp sig. När vi lämnar det här livet får vi vara beredda på att massor av frågor står kvar: Hur kunde du tillåta? Varför lät du det hända? Varför ingrep du inte?

Men när vi idag har rubriken Frälsningen så får vi lov att föreställa oss att frälsningen når också bortom döden. Vi får tänka oss bilden av textilkonst­verket som vi här på jorden ser från baksidan, den baksida där vi alltför ofta ser en massa lösa trådar och ett obegripligt kaos. Men en gång ska vi få se det där konstverket från framsidan och då få upptäcka att det fanns ett gudomligt mönster i allt det obegripliga. Ett mönster ännu vackrare än Josefberättelsen. Ett mönster som vi kan ana redan på den här sidan evigheten. Ett mönster som gör att vi kan våga instämma i de där orden jag en gång skrev på skylten här utanför kyrkan: ALLT BLIR BRA!

Så låt oss i denna förtröstan nu be vår bön om förlåtelse för vår del av kaoset på textilkonstverkets baksida …

Predikan

För ett par veckor sedan stod det en debattartikel i Kyrkans Tidning som handlade om att Svenska kyrkan stod inför stora utmaningar och behov av ett radikalt nytänkande. För om kyrkan fortsätter att tömmas på sitt andliga innehåll så slutar vi som fastighetsförvaltare av alla dessa mer eller mindre tomma kyrkor runt om i landet.

Det låter brutalt men ännu mer brutala är Jesu ord i dagens evangelium:

Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus…. ”Se på allt detta – san­nerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.”

Och det han talar om är inget mindre än Jerusalems Tempel, det heligaste av det heliga i den heliga staden. På ett plan förutsäger han den rent fysiska plundringen av templet 40 år senare, men på ett annat plan pekar han på att templet redan är plundrat, inifrån. Samma tankar var debattören inne på i Kyrkans Tidning och det talas då och då om att Svenska kyrkans största hot inte kommer utifrån utan att det handlar om en sekularisering inifrån. På motsvarande sätt menar Jesus att det romerska hotet utifrån, det som kom att fullbordas med plundringen år 70, det är bara bekräftelsen på något som redan gjorts inifrån. Och vilka är det som tömt templet på sitt andliga innehåll, jo det är de skriftlärda, översteprästerna och fariséerna – just de som var satta att försvara och bevara templet som ett Guds hus!

Jesu hårda ord i texten kommer inte oväntat för hela kapitel 23 som avslutas med dagens evangelium är ägnat hårda angrepp på de skriftlärda och fariséerna. Så här låter det när Jesus angriper dem, håll i er nu för det är inga milda ord:

"De skriftlärda och fariséerna … binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem..

- Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in.

                      - Ve er, ni blinda ledare som säger: Svär man vid templet betyder det ingenting, men svär man vid guldet i templet är eden bindande. Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som har gjort guldet heligt?

                      - Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. … Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!

                      - Ve er, skriftlärda och fariséer, … Ni visar  upp ett rättfär­digt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet.

                      - Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som reser monument över profeterna … ni själva är söner till dem som mördade profeterna.

Men så skönt att han sa de till dem och inte till oss. Han talade ju till människor i en helt annan tid än vår så de där anklagelserna snuddar ju inte ens vid oss, eller? Och om han talade in i vår tid så var det väl den mäktige mannen i Vita Huset han syftade på. Han som efter morden i en synagoga igår sa att de borde haft beväpnade vakter, att man borde döma fler till dödsstraff och att allt är mediernas fel som sprider så mycket hat… Och så avslutade han sitt twittrande med orden: God Bless all! Där kan man tala om en hycklare. Honom hade Jesus säkert gett sig på med liknande verop som de han riktade mot fariséerna!

Så skönt att vi slapp undan den här gången igen. Eller gjorde vi det? Idag firar vi den näst sista av årets trefaldighetssöndagar och hela den delen av kyrkoåret är ju ägnat att fokusera våra liv mer än fariséernas liv, vår trovär­dighet mer än den amerikanske presi­dentens trovärdighet!

Vi måste alltså använda den här texten som en spegel, en spegel som inte är vriden åt höger eller vänster utan som är riktad just mot oss. Det är ju så lätt att vrida lite på den där spegeln och skylla allt på politikerna, flyktingarna, rasisterna, terroristerna och homofoberna! Men om vi låter spegeln spegla oss själva. Vad ser vi då? Jo, det är oss evangeliet handlar om. För texten handlar om att bygga sitt liv på falska tryggheter, om att bygga sitt livs tempel så att det till varje pris ser bra ut utifrån, men inte bekymra sig så mycket om hur det ser ut på insidan.

Så låt oss då ställa oss själva och ingen annan den där frågan idag på frälsningens dag i kyrkoåret. Jesus säger ju i texten: Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Men har vi låtit våra irrande tankar samlas som kycklingar under hönans vingar? Har vi lyssnat till någon av alla de små men ändå urskiljbara kallelser som Gud fyller alla våra livsdagar med? Alla dessa utmaningar om att på ett tydligare sätt göra skillnad för andra människor och hela skapelsen. Har vi lyssnat på de kallelserna eller har vi fortsatt att irra omkring i tillvaron som om vi själva hade alla svar? Djupt omedvetna om alla de förförande krafter som styr oss hårt men omärkligt.

Men samtidigt är det ju så att vi inte kan frälsa oss själv – vi kan inte av egen kraft bli trovärdiga vittnen som lyder varje Guds kallelse. Frälsning handlar inte om vad vi förmår göra utan om vad Jesus redan har gjort när han öppnade Nådens dörr in i evigheten. Ja, han inte bara öppnade den. Han erbjöd sig att bära oss in igenom den dörren.

Så låt dig då bäras – ta emot Jesus inte bara som ett fritidsintresse på söndagarna utan som ett fundament för hela ditt liv. Han tål hela din tyngd, han orkar bära om du låter dig bli buren. AMEN