Jesu födelse

Julotta och Högmässa i Stensjökyrkan juldagen 2018  NÄSTA>>

GT-text – Jes 9:2-7

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta.

 

Epistel – 1 Joh 1:1-4

Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord. Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det, och vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och blev synligt för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig.

Evangelium – Luk 2:1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Beredelsetal (end Stensjökyrkan kl 10)

I dagens episteltext läser vi:

                      Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord. Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det …

Julen handlar ju om just detta – att Gud lämnar det abstrakta och tankemäs­siga och antar konkret gestalt i form av ett litet människobarn. Det är detta som skiljer kristendomen från filosofier och livsåskådningar i största allmänhet – kristendomen vilar inte bara på abstrakta tankesystem utan också på något konkret, något av kött och blod. Nattvardens bröd och vin är också materia och påminner oss om detta inkarnationens mysterium, påminner oss om att förlåtelsen inte bara vilar på en vacker berättelse utan också på att någon levande valde att låta sig offras för våra synder. Låt oss med öppna sinnen gå in i detta julens och påskens mysterium och be och bekänna…

 

Predikan

Den här predikan är fortsättningen på en predikan som hölls på julbönen i Stensjökyrkan. Det var en predikan som utmynnade i att det finns ett alternativt sätt att närma sig Betlehemsberättelsen och kristendomen ö h t. Ett perspektiv som tillfälligt lägger åt sidan frågan om det här har hänt på riktigt, för att istället börja i en annan ända och läsa de här berättelserna som om de har hänt på riktigt oavsett var du befinner dig rent trosmässigt. Julbönens predikan avslutades med en invändning som jag formulerade så

här:               Så du menar alltså att vi frivilligt ska utsätta oss för nåt slags                       psykologisk manipulation. Vi skulle låta oss manipuleras in i           något som vi egentligen inte tror på?!

Och därefter hänvisade jag till vad som hände 1978 när 900 människor tog sina liv i sekten Folkets Tempel – därtill manipulerade av den karismatiske sektledaren Jim Jones.

 

Nu anar jag att ni inte kom till kyrkan på Jul för att höra om galna sektleda­re och massjälvmord men om ni vill ha sammanhanget kan ni få julbönen­ens predikan i utskrift efter den här gudstjänsten. Och här kommer nu mitt svar på den där invändningen:

 

Nej, jag tycker verkligen inte att vi frivilligt borde utsätta oss för något slags psykologisk manipulation. Men tänk om vi redan är manipulerade? Jag tänker bl a på det som ärkebiskopen påpekade i en intervju häromdagen och som påpekades ännu tydligare i en doktorsavhandling 2015 om reli­gions­ämnet i skolan[1]: nämligen att avsaknad av tro framställs som något slags default-läge, som en utgångspunkt där alla börjar för att sedan låta sig övertygas eller inte övertygas av olika livsåskådningars företrädare. Ateismen framställs alltså som något slags normalitet men i själva verket är ju ateismen precis lika mycket tro som vilken annan livsåskådning som helst. I den svenska debatten framställs däremot ateismen som den veten­skapliga hållningen men så är det ju inte alls, för vetenskapen står helt utan svar när det gäller de mest fundamentala existentiella frågorna: Finns Gud? Finns det ett liv efter döden? När det gäller de frågorna existerar det inget annat än tro antingen den tron kallar sig vetenskap, ateism, kristendom eller något annat!

 

Och som den där doktorsavhandlingen visade så indoktrineras redan våra skolbarn med det lögnaktiga påståendet att ateismen skulle vara den natur­liga utgångspunkten. Kanske är det inte direkt utsagt men avhandling­en visar att det är den normala underförstådda utgångspunkten i mycket av dagens reli­gionsundervisning och den visar också att de religiöst troende därmed presenteras som ”de andra”, de avvikande, de lite konstiga antingen de bär slöja eller kors om halsen.

 

Där, mina vänner, har vi den verkliga manipulationen i vårt moderna Sverige. Ja, det finns väl fler manipulationer men kanske är detta en av de allvarligaste när det gäller förutsättningen för en berättelse som Julevange­liet att tas emot och förstås inte bara av svenska skolbarn utan av alla som bor i det här landet. Skolan är nämligen i det här avseendet bara en spegel av det övriga samhället – vi är alltså alla manipulerade till att ta något för givet som inte alls är givet!

 

Nu kan man ju hävda att en manipulation inte rättfärdigar ytterligare en och att den där fake it til you make it-metoden därmed inte blir mindre anstötlig om också den kan beskrivas som manipulation. Men vad är då manipula­tion? Jo, manipulation är med min definition att med ej öppet redovisade psykologiska, sociala eller ekonomiska metoder försöka påverka en männi­ska eller en organisation i någon riktning. Det manipulativa ligger alltså i att det är dolt, hemligt eller kamouflerat. Men när jag föreslår att du ska börja i praxis istället för med den där teoretiska sanningsfrågan så ger jag det rådet helt öppet, just för att jag tror att den där stora manipulationen som jag pratade om har gjort det onödigt svårt för oss att hitta en möjlig ingång i religiösa frågor.

 

Mitt råd är alltså: läs Bibeln som vore den vilken samlingsvolym som helst av antik skönlitteratur och poesi. Inte så högtidligt alltså. Och se vad som händer! Delta i gudstjänster antingen du tror eller inte, och om du redan är regelbunden besökare – gör det utan den där krassa attityden av kontinuer­lig bevisprövning utan ge dig in i leken just som en lek. Och se vad som händer! Och på samma sätt med bön – börja småprata med dig själv som om Gud lyssnade… och se vad som händer!

 

Men nu har jag pratat länge om den möjliga landningsbanan för julevan­geliet i ditt liv. Låt oss nu se vad det är för budskap som söker en landningsbana!

 

Jo, det är den mest omskakande historia som någonsin berättats – den 2000 år gamla berättel­sen som med stöd av ännu äldre profettexter påstår att Gud blivit människa. Att Gud levt här på jorden precis som du och jag. Det är en berättelse om en sårbar Gud som utlämnar sig på nåd och onåd till att leva som människa i en tid och miljö som närmast skulle kunna jämföras med dagens Somalia eller något annat av världens fattigaste och farligaste länder. Julevangeli­et vill oss så mycket, men bland det viktigaste det har att säga oss är att det vi trodde var vårt största problem mycket väl kan vara vår allra viktigaste egenskap. Då tänker jag just på sårbarheten, den erkända sårbarheten som inte försöker gömma sig bakom aggressioner, ursäkter och maskhållande. Den var den väg Gud själv valde när Han ville närma sig människorna och då kan den också vara den allra mest farbara vägen när vi försöker närma oss barandra.

 

Så vad än majoriteten i försvarsberedningen säger om behovet av ytterligare 22 miljarder till det militära försvaret – låt oss lägga ner våra vapen! Låt oss inse att den enda trygghet som är värd namnet är den som Fredsfursten erbjuder, en vapenlös trygghet, en trygghet som inte behöver murar och granater utan förlitar sig på honom som med Jesajas ord verkligen är Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. AMEN

Senaste kommentaren

01.08 | 21:22

Kära läsare av sidans predikningar. Jag vill bara göra er uppmärksam på att numera är det Anna Sophia Bonde som står för predikoskrivandet.

04.01 | 07:58

OK, då är jag med Dig.

03.01 | 21:35

... vi avvisar varje rörelse utanför den aktuella och allt trängre åsiktskorridoren. Eller med bilden från predikan: jag vill hellre vara en fri ren än en inlåst ko!

03.01 | 21:33

Hej Georg
Kul att du läst predikan! Nu handlade ju den aktuella passagen om den största fara som kyrkan är utsatt för och jag menar att det är att vi blir så rädda för att tappa kontrollen så att ....

Dela den här sidan