Andakt vid jazzgudstjänst i Fågelbergskyrkan
19:onde eft. Tref. 2001
Stefan Risenfors

<<Föregående  >>Nästa

Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: "Tror du på Människosonen?" Han svarade: "Vem är han, herre? Jag vill tro på honom." Jesus sade: "Du har sett honom. Det är han som talar med dig." Då sade han: "Jag tror, herre" och föll ner för honom.

Att tro på Jesus är att betrakta världen ur ett perspektiv som vänder upp och ner på våra vanliga värdeskalor. Sådant som tedde sig obetydligt blir plötsligt väsentligt och sådant som var viktigt blir ibland helt likgiltigt. Ungefär som när man fotograferar svartvitt och sätter ett rödfilter på kameran - då plötsligt framträder molnen mot den blå himlen och man upptäcker moln som man inte kunde se med blotta ögat. Eller, för att travestera Barbro Hörberg: Att tro är att betrakta livet med ögon känsliga för Gud!

Men om man nu inte kan tro! Man kan ju inte bara stänga av sitt kritiska tänkande bara för att det är Gud man tänker på! Man kan inte krysta fram en tro, man kan inte besegra sitt tvivel bara genom någon viljeansträngning! Men dagens evangelium ger ändå viljan en viss plats när det gäller tron: Tror du på Människosonen?" Den fd blinde svarade: "Vem är han, herre? Jag vill tro på honom."

Kanske är det därför du inte kan tro - för att du inte vill tro! Det är sällan vi känner oss själva på djupet och därför är det motiverat att ställa den sortens frågor:

• Till den sörjande - vill du egentligen komma igenom din sorg, eller har den blivit en trygg, kravlös tillflyktsort, en ny identitet som ger dig en ursäkt för att slippa möta det liv som väntar efter sorgen?
• Till den sjuke - vill du egentligen bli frisk, eller är du rädd för det kravfyllda livet där utanför sjuksängen…?
• Till den troende - vill du lära känna den sanne Guden eller tycker du att det räcker så bra med en förstelnad barnatro som inte utmanar och ifrågasätter?
• Till den icke-troende - vill du egentligen tro? Vill du utsätta dig för Någon som du inte kan kontrollera? Vill du verkligen lägga ditt liv i Guds händer - vågar du släppa det krampaktiga greppet om alla låtsastryggheterna som blivit så viktiga för dig?

Jag tror att många som kallar sig sökare i själva verket inte vill finna det dom påstår sig söka - för ett Svar är så mycket mer obekvämt utmanande än ständigt nya frågor.

Att på allvar söka efter Gud kan därför vara en resa som börjar i att söka efter dig själv, ditt sanna jag, dina verkliga motiv. Och där du finner dig själv där väntar också Gud - det var ju dig han ville möta - inte dina låtsasjag!

AMEN