Kampen mot ondskan

3:e i fastan, 12 mars 2023

Högmässa i Stensjökyrkan
Anna Sophia Bonde
Texter
GT 1 Kung 18:26-29, 36-39
Epistel Joh.upp. 3:14-19
Evangelium Mark 9:14-32

<<Föregående Nästa>>

Predikan

Tala om en förändring i stämningen! Petrus, Jakob och Johannes, några av Jesu närmsta vänner, har just varit med Jesus på ett högt berg och haft värsta lovsångsgudstjänsten. De var i en sådan sinnesstämning att de inte ville lämna det där berget, härligheten, den nära gemenskapen med Jesus. Där var vackert, stilla, underbart på alla sätt.

Men Jesus går sedan ner från berget och hans polare får följa med. De vill mycket hellre vara kvar däruppe i stillheten men Han är ju deras mästare och de går dit Han går. Väl därnere är det fullständigt kaos. Det är en massa folk som skriker och ropar och så kommer det en pappa som är alldeles förtvivlad.

Petrus och de andra kan strax se varför. Pojken (eller: den unge mannen) är alldeles oregerlig, har uppenbart ingen som helst kontroll över sig själv. Alla kan se att här är det ett påtagligt lidande. Vad ska Jesus göra åt saken? Pappan har tydligen bett lärjungarna om hjälp men de står där vanmäktiga.

Jesus blir klart irriterad. Han säger: allt är möjligt för den som tror. Vad menar Han med det? Och om vi då år efter år kämpar med saker som är svåra i vårt liv – är det då för att vi tror för lite? Skulle vi kunna kommendera oss själva till att tro mer?

Vad är det Jesus hade som gör att Han kunde hela så många sjuka och olyckliga människor? Det är döva och blinda och halta och lytta och folk med andra skumma åkommor. I en del fall berättar Bibeln att det handlar om onda andar som plågar människor.

Där finns det olika uppfattningar bland kristna. Somliga menar att det som då beskrevs som ”onda andar” egentligen handlar om att de inte visste vad det var och tillskrev besvären en ond makt. Men jag tror inte folk på den tiden var så okunniga. Bibeln gör skillnad på när det är det ena och när det är det andra.

Det är helt i linje med vanlig, kristen tro (så som folk i kyrkan trott i alla tider) att räkna med en ond makt i tillvaron. Att verkligheten består av synligt och osynligt. Och att vi människor är föremål för intresse både från den onda och den goda sidan. Det går igen ni vet i Tom och Jerryfilmerna när Tom ibland har en god och en ond röst som talar till honom. Den goda vädjar att han inte ska ta livet av Jerry och den andra manar på att han ska göra det.

Det är förstås en sak att tänka på det viset, att erkänna att man ibland lyssnar till en dålig röst inom sig. Steget därifrån till att man skulle tänka sig att människor kan bli besatta eller ansatta av onda andar kan verka ganska långt. Särskilt om vi har i bakhuvudet scener från Hollywoodfilmer av typen Exorcisten.

Själv tror jag varken att vi ska avfärda möjligheten eller att vi ska ägna den alltför stort intresse. Jag känner kloka och omdömesgilla präster och andra kristna som har bett för människor som visar tecken på något i stil med, fast det behöver inte vara så uppenbart, det som Markus berättar idag. Och att ett under skett.

En kristen vän till mig berättade för inte så länge sedan om hur hon varit med och bett för en kvinna som hade märkliga symptom som läkarna inte kunde förklara men som, fick min vän veta, hade blivit förbannad av en person som var väldigt arg på henne.

Det kan vara svårt att förstå för oss som kanske ibland använder ordet ”förbannad” när vi egentligen menar ”arg”. Men det är en allvarlig sak, förbannelse. Det är inte samma som att vara arg på någon. Därför borde vi inte använda det ordet. Språket betyder något, även när vi inte tänker på vad vi säger.

Men den viktiga frågan är: vad är det med Jesus som gör att Han har pondus även i en så hemsk situation? Ja, när han säger ”allt är möjligt för den som tror” säger Han något viktigt om sin egen relation till Gud. Han ”tror” inte på Gud, Han litar på Gud. Han litar på Guds omsorg om Honom. Han litar på Guds kärlek till människor, att Gud inte vill att människor ska plågas. Att Gud vill hela och upprätta.

När Jesus ska förklara varför lärjungarna, Hans vänner, inte lyckats säger Han enligt vår nuvarande översättning: Den sorten kan bara drivas ut med bön. Enligt somliga handskrifter och, t ex vår gamla översättning från 1917 säger Jesus: den sorten kan bara drivas ut genom fasta och bön.

Då menar Han inte, såvitt jag kan förstå, att ju mer kristna människor späker sig desto mer maffiga saker kommer de att kunna göra.

Syftet med fastetiden är att göra rum i vårt liv för Gud. Våra rum är ofta ganska belamrade. Dels har vi många möbler som vi gillar och som gör att vi känner oss trygga. Vi har våra tv-serier och dataspel och all mat och goda drycker. Vi har våra fritidssysselsättningar, vår sport, vår kultur. Det blir rätt mycket när man tänker på det!

Kyrkans år inbjuder oss att vid några tillfällen se över vad vi har i våra rum, både på utsidan och på insidan, och rensa bort sådant som stör och som skymmer sikten. Om vi har det väldigt fullt så hjälper det inte hur mycket Gud vill visa oss sin kärlek – det är för mycket i vägen.

Det som gör Jesus till Jesus är att Han alltid prioriterar relationen till sin Abba, sin pappa, till Gud. Han gör många bra saker men Han drar sig också många gånger undan för att få kraft och vara stilla, bara vara tillsammans med Gud. Där, i stillheten, i närheten till Gud fyller Gud Honom med den kraft och vishet och glädje och allt det där som Han behöver. Därför är det inget i vägen, när Jesus helar människor. Han är verkligen där, för deras skull.

Samma princip gäller oss, även om förstås ingen av oss är Jesus. Men det finns fortfarande mycket lidande i världen, det finns mycket ondska. Det finns mycket att göra! Och vi inbjuds fortfarande, som Jesu lärjungar, att vara med i Guds verk. När vi ber ”Låt ditt rike komma” så är det det vi ber: att Gud allt mer ska prägla den här världen och oss, personligen. Att glädjen, friden, kärleken, omtanken, generositeten ska sippra in, mer och mer

.

Därför är det inte strunt samma hur vi lever. Som vi sjunger i en psalm: världen behöver din kärlek (alltså Guds), strömmande genom mig.

Han som skrev de orden var en alkoholiserad poet från Lund. Han om någon visste sin egen begränsning, visste hur lätt det är att trilla dit, hur svårt det är att stå emot en frestelse. Men han hade också upptäckt vad Gud kan göra, när man öppnar sig för Honom.

Det är flera långa texter idag och som ni märker kan jag inte göra dem rättvisa. Stackars Elia får ingen utläggning alls. Utom denna: Elia gör i kampen mot ondskan inte en massa spektakulära grejer att lägga ut på sin Instagram och få folk att bli imponerade. Han vänder sig, helt stilla, till Gud. Och det är också Jesu attityd. Bönen är en del i kampen. Kanske den viktigaste delen. Men man behöver inte ställa bön och arbete emot varandra. Kyrkan har alltid satt ett stort OCH mellan dem.

Och som någon klok människa sa: vill du uträtta stora ting – fall då först på knä.
Vi ska aldrig underskatta en människa som ber eller underskatta vad Gud kan göra med oss, om vi sätter igång att be.

Må så Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och samveten hos Kristus Jesus. Amen.