Korset

Gudstjänst i Stensjökyrkan
Långfredagen 2000
Stefan Risenfors.
Evangelium Matt 27:32-56
<<Föregående  >>Nästa

Predikan
Vad betyder korset? Djupast sett är korset ett mysterium men jag vill ändå ge 7 fragment av ett svar:
1. Korset betyder att Gud har delat vårt djupaste lidande. Oavsett vilken smärta vi upplever så kan vi veta att Jesus har varit där, ja, han har varit ännu längre ner i det mänskliga lidandet mörker!

2. Korset betyder också att vi inte kan ifrågasätta Jesu mänsklighet. Hans kropp var inte gjord av någon annan sorts materia än din och min. Blodet som trängde fram när de slog i spikarna i händerna var samma sorts blod som i våra kroppar. Smärtan var samma sorts smärta som vi kan känna, bara ännu starkare!

3. Korset betyder också att vi fått en ny lag - vetekornets lag. Vetekornet kan ju inte bära frukt om det inte först begravs i jorden, där är där nere grodden kan börja, ingen annanstans! Den här lagen säger att för en kristen kan det som ser ut som ett nederlag i själva verket vara en seger! Vetekornets lag gäller också i inverterad form: i ljuset från Golgota kan också det som ser ut som en seger vara ett nederlag. Vetekornets lag gör det hopplöst svårt att bedöma en karriär - vad är egentligen framgång efter Golgota? Plötsligt kan vi inte säkert veta om en livskatastrof verkligen är en katastrof eller om den bara är förstadiet till en ännu större seger. Ja, vetekornets lag vänder upp och ner på nästan allting! Problemet är bara att våra kalkyler fortfarande oftast görs utan att ta med den här faktorn i beräkningen. Vi är så präglade av världens sätt att räkna att vi tror att de höga talen verkligen är höga tal. Vi har inte upptäckt att dom befinner sig under bråkstrecket, och då är 1 miljon ett avsevärt mindre tal än 10! Att fördjupas i tron är att låta Gud påbörja omprogrammeringen av min inre kalkylator. Men det kan ta ett helt liv av bön och kamp att genomföra den omprogrammeringen!

4. Korset betyder också att Gud inte bara har helgat jordelivet genom att själv leva det. Han har också helgat döden genom att själv gå in i den! Korset förvandlar döden från slutförvaringsplats till fröbädd. Döden blir platsen där vi väntar på det ännu större livet, på samma sätt som ett frö väntar på att det slumrande livet ska slå ut! Efter Golgota är döden inget att vara rädd för. Han som älskar mig har ju varit också där, hans doft finns där mitt i förruttnelsen - hans omsorg når mig också där!

5. Korset betyder också att vi har en Gud som älskar oss bortom allt förstånd i en kärlek som kommer att visa sig vara den starkaste makten i universum. "Det intet finns som icke vinns av kärleken som lider!"

6. Korset betyder också att bagaget är polletterat! Ni vet hur det är att släpa på tunga resväskor. Man blir inte särskilt rörlig och man blir fort trött! Att vara på upptäcktsfärd i en ny stad och släpa på tunga resväskor är inte roligt. Man ser så mycket spännande men man avstår från alla spännande omvägar eftersom man inte vågar lämna resväskan. Och eftersom den är så tung så orkar man inte gå annat än den närmsta och tråkigaste vägen. Alla spontana infall får vara, alla spännande improvisationer avvisas. Man vågar knappt sätta sig på ett café, för vem ska bevaka väskan medan jag går och beställer? Det Jesus gjorde när han dog för mina synder det var att han tog hand om allt mitt bagage. Alla bördor som tynger mig - bördan av mina felsteg och misslyckanden, bördan av min bristande tillit, bördan av min prestige och stolthet - allt sådant tar han hand om åt mig. Om jag bara vågar släppa greppet så är jag befriad från all denna tyngd. Som när man har polletterat bagaget på bagageinlämningen och kan gå ut i den okända staden igen. Nu är man fri och lättrörlig, nu finns det rum för improvisationer, nu ligger livet öppet!

7. Korset betyder också att Gud betyder liv! Och liv betyder relation, levande, dynamisk relation. Vad jag menar är att du har en annan sorts relation till din bror än du har till din sekatör! Sekatören är vad den är om än något rostigare för varje vår, den ligger där och väntar på att du ska använda den, som ett lydigt redskap. Din bror, däremot, om du har någon i livet: han är föränderlig! Han är inte densamme år från år utan han är präglad av vad han just varit med om när du träffar honom, och han ändrar attityd beroende på hur du möter honom. Er relation är dynamisk, föränderlig, som varje mänsklig relation. Gud kan bli som sekatören i ditt liv. Ett livlöst ting, ett redskap som du använder när du behöver det. Sådär alltid redo och motståndslöst som en sekatör på sin hylla. Om din Gud ser ut så, kan han inte dö, den som aldrig har levat kan nämligen inte dö! Frågan är alltså om jag verkligen har gett rum för en levande Jesus i mitt liv? Eller har han bara funnits där som ett dött ting, som ett användbart redskap att ta till när man är i nöd? På samma sätt som en sekatör kan vara bra mycket mer bekväm än en bångstyrig bror, på samma sätt kan det vara bra mycket mer bekvämt med en plastjesus som varken kan leva eller dö. Jämfört med en levande Jesus som utmanar, tiger och går åt ett håll dit jag inte vill gå, jämfört med honom är platsjesusen bra mycket mer bekväm och hanterbar, för att inte säga användarvänlig. Den levande Jesus, den Jesus som också kan dö, han är inte användarvänlig. Han är inte ens användbar, utan det är han som vill använda dig!
En plastjesus kan du stoppa i fickan, han följer med dit du går. En levande Jesus tvingas du gå i dialog med, en levande Jesus lägger sig i. Han inte bara tröstar och stöttar, han säger också emot, han kräver tålamod, han är obegriplig, han tiger, han utmanar!

Kanske är det så att våra liv är fulla av långfredagar, som vi kanske inte upptäcker för att vi inte är beredda att låta vår Jesus dö. Vi står inte ut med hans tystnad, vi orkar inte uthärda de där tre dagarna innan det skenbara nederlaget förvandlas till seger, vi står inte ut med förödmjukelsens långfredag och därför står vi inte ut med en levande Jesus, en sån som kan dö! Då gör det mindre ont med en plastjesus. För även om han är en livslögn bland andra så hjälper han ändå till med att sminka mitt livs långfredagar så att dom blir som vilken tisdag som helst.

Tänk om det är så att anledningen till att vi väljer att umgås med en livlös Jesus är något slags grundläggande existentiell separationsångest. Vi står inte ut med hans frånvaro och hans tystnad. Och enda sättet att slippa det är att aldrig låta honom dö, och det är bara möjligt ifall vi aldrig låter honom leva. En sekatör kan inte dö! Med en livlös platsjesus i fickan kan jag leva ett officiellt kristet liv, med alla fromma yttre attribut, men jag kan slippa alla långfredagarna! Livet som en ständig påskdag, om än syntetisk! Hellre konstgjort liv än äkta död! Visst är det en livslögn, den tål inte att dö på men den tål att leva på ett tag till - som en skönhetsoperation…!

Men Långfredagen finns för att vi ska orka möta, erkänna och genomlida alla livets långfredagar. Det är lättare att uthärda Guds tystnad och Guds frånvaro när vi vet att den är en del av ett större mönster där livet till slut segrar. Det är inte lätt att leva med en levande Jesus som ibland dör. Men om alternativet är en sekatör så är valet ändå inte så svårt.