Döden och livet
Högmässa i Stensjökyrkan
Söndagsgtj i Fågelbergskyrkan
16:e eft. Tref. 2012
 Stefan Risenfors
<<Föregående  >>Nästa  
Texter
GT Jes 26:19
Epistel 2 Kor 4:7-14
Evangelium  Joh 11:28-44

Beredelsen

Varje högmässa inleds med en syndabekännelse och syftet med det är att visa att vi får komma som vi är inför Gud. Vi behöver inte sminka oss eller förställa oss. Vi behöver inte låtsas vara bättre än vi är för Gud ser rakt igenom oss och fortsätter ändå att älska oss. Därför behöver en kristen aldrig någonsin vara uppgiven. Eller som Paulus uttrycker det i dagens episteltext: Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad.

Låt oss nu be och bekänna med syndabekännelsens ord …

Predikan

Här har vi alltså en berättelse som påstår att Jesus gjorde en död man levande igen. Jag tvivlar på att någon av oss i kyrkan idag har upplevt att döda blir levande. Jag tvivlar faktiskt på att någon enda av jordens 7 miljarder människor har upplevt att en död människa blir levande igen. Det enda som kommer i närheten och som några få har upplevt är att människor under intensivvårdsbehandling på sjukhus återvänder från döden efter att under någon eller några minuter betraktats som döda. Men i fallet Lasaros handlar det ju om en människa som påstås ha varit död i fyra dagar! Begravningen har redan ägt rum! I fyra dagar har liket Lasaros legat i den klipphåla med sten framför ingången som var hans grav. Vi befinner oss i östra Medelhavsområdet med en helt annan värme än här och vad som i det klimatet händer med en död kropp efter fyra dagar vet vi bara alltför väl. Precis som Lasaros syster Marta påpekar för Jesus: ”Herre, han luktar redan!”

Finns det helt enkelt inte bara två rimliga sätt att förstå den här berättelsen ur Johannesevangeliet: Antingen ljuger Johannes – ungefär som någon av de där påhittade otroliga berättelserna om ledarna i Nord-Korea. I så fall är berättelsen falsk, den skildrar inte någon verklig händelse utan den skildrar bara vad människor trodde om Jesus och i den bemärkelsen är den fort­farande viktig för det är viktigt för oss att veta vad de kristna trodde om Jesus sådär 50 år efter hans död för det var förmodligen ungefär då som Johannesevangeliet skrevs. Det finns egentligen bara två saker som talar emot den här tolkningen och det är att berättelsen upplevs så trovärdig med alla detaljer och i detta att den också skildrar Jesus som svag och sårbar – det står ju att han gråter och blir ”upprörd och skakad i sitt innersta”. I de detaljerna är vi ganska långt borta från traditionella hjältelegender som t ex de från Nord-Korea.

Det andra argumentet mot att berättelsen skulle vara uppdiktad utgörs av att Jesus var ett slags revolutionär som delvis stod i skarp opposition mot en stark judisk kultur med tusenåriga rötter och tillgång till ett fungerande skriftspråk. Det judiska etablissemanget skulle knappast ha tillåtit att en sådan här berättelse om Jesus hade spridits över hela Medelhavsområdet om det kunde bevisas att den var påhittad. Begravningar var ju på den här tiden inte någon liten privat angelägenhet utan hela byn Betania var förmodligen på plats när Lasaros begravdes och om alltsammans var påhittat så måste det ha funnits massor av vittnen som kunnat intyga det och då hade rimligen några sådana vittnesmål funnits bevarande bland alla judiska texter som finns kvar från den här tiden. I Nord-Korea har regimen haft en total kontroll över vilken information som tillåts nå medborgarna men Jesus och hans efterföljare hade inget informationsmonopol. Alltså hade etablissemanget lätt kunnat krossa uppenbara lögner som gjorde Jesus större än han var!

Men det finns ett annat sätt att förstå den här berättelsen – en tolkning som också kan upplevas rimligare än att Jesus verkligen skulle ha gjort en död man levande.

Den tolkningen går ut på att Lasaros bara var skendöd. Och det finns massor av exempel på det här från äldre tider då man inte hade instrument som säkert kunde avgöra om en människa var död eller bara hade en extremt låg kroppsaktivitet – så låg att det inte gick att registrera den med gångna tiders metoder.

Då återstår frågan: kan en människa ligga djupt medvetslös i fyra dagar helt utan livsuppehållande behandling och ändå överleva? På senare år har vi hört talas om nyfödda barn som dödförklarats och placerats i kylrum och därifrån har men senare hört gråt och så har barnet kunnat räddas. Så också modern sjukvård har ibland haft svårt att avgöra om en människa är död eller inte. Och Lasaros låg alltså inte begravd i jorden utan hans kropp befann sig i en klipphåla där det kunde finnas tillräckligt med syre för att överleva…

Visst finns det en liten möjlighet i att Lasaros kunde ha varit skendöd i fyra dagar men nu kommer jag till mitt viktigaste ställningstagande i den här predikan: För mig gör det ingen skillnad! Personligen tror jag att Jesus faktiskt gjorde en död man levande igen men jag är inte säker på att det verkligen hände. För mig är det en annan fråga som är den enda intressanta att ställa till den här texten och det är inte frågan om det gick till på det vis som det berättas utan frågan OM DET KAN HA GÅTT TILL PÅ DET VIS SOM JOHANNES BERÄTTAR!

Och mitt svar på den frågan är ett obetingat JA. Ja, jag tror att Jesus kan ha uppväckt Lasaros från döden rent bokstavligt. Och det säger jag trots att jag vet att det rent biologiskt är omöjligt. Men min syn på Jesus gör att jag väntar mig lite mer än det rimliga av honom. Om Jesus, liksom alla oss andra, hade varit en fången inom de ramar som naturlagarna ger oss, så hade han inte varit värd mer beundran än vilken folkhjälte som helst, som t ex Dag Hammarskjöld som är aktuell i dagarna. Vi vet att Jesus blev avrättad och vi är numera ganska säkra på att dag Hammarskjöld blev mördad pga sin kamp för rättvisa. Båda är beundransvärda gestalter men ändå byggs inga kyrkor där man tillber Dag Hammarskjöld. För Jesus är ju något mer än en vanlig människa. Vi är någon miljard människor på jorden som verkligen tror att han är Gud och därmed inte beroende av några naturlagar och då är det inte mycket begärt att han skulle kunna göra döda levande.

Det är alltså en annan fråga som är den intressanta inför dagens text, en annan fråga än om det har hänt eller inte. Och det är frågan om vem du säger att Jesus är! Den frågan avgör allt men bara om ditt svar är något mer än läpparnas bekännelse. Du kan säga att Jesus är Gud men ditt liv kan förkunna motsatsen. För om du verkligen tror att Jesus är Gud så läggs ett nytt filter över hela tillvaron – ett filter som du betraktar allt igenom. Allt du ser tar sin färg från det här filtret och det är en färg som förkunnar att allt är möjligt! Ingenting är hopplöst för Jesus är Gud.

Men hur hamnar det där filtret framför mina ögon? Ja, det kan handla om ett mirakel, ett underverk som i dina ögon är precis lika stort som att Lasaros blev levande. Det kan handla om ett personligt möte med Jesus – att han plötsligt blev verklig för dig – och det är något som ofta sker när du upplever livet som allra mörkast. I mörkret är ju ljuset som mest synligt! Men den där förvissningen om att Jesus är Gud kan också börja i något mycket mer stillsamt och odramatiskt. Som att du betraktar din hand med fingrar som kan röra sig bara för att du vill att de ska röra sig. Också det är ett underverk som kanske inte är mindre än att en död man blir levande.

Döden och livet är temat för den här söndagen. Döden är ju egentligen inget i sig själv utan på samma sätt som mörker bara är frånvaro av ljus så är döden inget annat än frånvaro – frånvaro av det vi kallar liv. Men vad liv är kommer vi människor aldrig att förstå. Visst kan forskarna peka på en massa biokemiska processer men det handlar bara om ytan på ett mysterium som är så oändligt mycket större. Bara att erkänna detta och kanske börja stava Livet med stort L – bara det kan vara första steget mot att våga tro på någon vars kärlek och makt inte ens låter sig hejdas av det där som en gång verkade så definitivt – döden. AMEN