Goda förvaltare
Högmässa i Stensjökyrkan
9:onde eft. Tref. 2017
Stefan Risenfors
<<Föregående >>Nästa
Texter
GT Amos 8:4-7
Epistel 2 Tim 4:1-7
Evangelium Luk 16:1-13

Beredelsetal

Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen, köpa de fattiga för pengar och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd…

Det är rättviseprofeten Amos som talar i dagens GT-liga text. Han beskriver profitörerna, fuskarna, bedragarna och han säger att Herren aldrig kommer att glömma deras svek mot de fattiga. Det handlar om de som utnyttjar de okunnigas okunnighet och de fattigas desperation – allt för att tjäna mer pengar, vinstmaximering är deras enda ledord. Det handlar om människosmugglarna som nu i veckan dränkte hundratals flyktingar utanför Jemens kust – de tvingades överge den överfyllda båten som de redan tvingast betalas ockerpriser för att få följa med. De började med ocker och det slutade med mord. Amos ord handlar också om vårt samhälle där det blivit viktigare att hålla sin budget än att göra det man är anställd för att göra. Vi ser det i väghållning, kollektivtrafik, vård och skola – i alla dessa branscher ser vi regelbundet att de ekonomiska målen sätts före alla andra mål och de redan mest utsatta drabbas som vanligt allra hårdast.

Men Amos ord handlar också om oss – vi som genom vår konsumtion och våra levnadsvanor drar nytta av att levande varelser pinas i djurindustrin och medmänniskor tvingas arbeta för svältlöner. Allt för att hålla priserna nere. Vi har alla ett antal val vi kan göra varje dag. Så låt oss inför vår syndabekännelse ställa oss frågan om vi har gjort vad vi kan för att skapa en mer rättvis ekonomisk världsordning, låt oss be och bekänna..

Predikan

Förvaltaren i evangeliet blev avskedad. I det ögonblicket upphör all hans lojalitet med arbetsgivaren. Om den nu fanns någon lojalitet från början för han var blev ju avskedad för att han skulle ha förskingrat arbetsgivarens pengar. Men om vi för ett ögonblick tänker oss att de där beskyllningarna var falska. Han var kanske en lojal, hederlig medarbetare som bara blev utsatt för andras avundsjuka och därför anklagade de honom grundlöst för förskingring! Om det var på det viset så upphörde hans lojalitet med arbetsgivaren i det ögonblick han förstod att han skulle få sparken. Därför satte han sig och skrev ner de där skuldebreven – han var generös med arbetsgivarens pengar och hade han inte varit ohederlig förut så blev han det nu för nu fanns ingen lojalitet kvar.

På senare tid hör man ju allt oftare om företag som avskedar folk utan förvarning. Så fort de fått beskedet om uppsägning så får de omedelbart lämna in alla sina nycklar och eskorteras sedan i sällskap av någon säkerhetsansvarig direkt ut ur byggnaden. Det låter som att dessa arbetsgivare har läst just den här bibeltexten och så vill de skydda sig mot en medarbetare av vilken man inte längre kan förvänta sig någon som helst lojalitet – även om han inte kan skriva ner några skuldebrev så kan han ju ta med sig känsliga dokument som konkurrenter skulle kunna tänkas vara intresserade av!

Det märkligaste med den här texten är ju att Jesus berömmer den ohederlige förvaltaren för hans ohederlighet. Men om vi tänker oss att detta skulle vara nåt slags fribrev för en kristen att lura folk på pengar så tar vi miste för vad det handlar om är två olika spelplaner. Den ohederlige förvaltaren tjänar mammon, hans enda mål i livet är egen rikedom. mammon är hans gud och då uppstår en spelplan där allt som ger mer pengar kan rättfärdigas. Också ohederlighet. Då gäller det bara att vara så smart som möjligt för att maximera sin vinst, inga andra hänsyn behöver tas om mammon är din enda gud! På den spelplanen är den här förvaltaren en alldeles lysande spelare när han skaffar sig vänner ute i samhället utan att det kostar honom själv ett enda öre.

Men vi som har en annan Gud än mammon – vi befinner oss på en helt annan spelplan och då gäller andra regler. Den övergripande regeln för oss är kärlek till Gud och kärlek till människor och denna kärlek preciseras sedan t ex genom de tio budorden där att av dem lyder: Du skall inte stjäla. För oss blir det då totalt omöjligt att bete oss som den ohederlige förvaltaren! Jämför med en fotbollsspelare och en handbollsspelare – om en fotbollsspelare skjuter bollen i mål med fötterna så firas han av både publik och medspelare men om en handbollsspelare gör precis samma sak, nämligen sparkar bollen i mål, så blir han utvisad. Olika spel olika regler alltså!

När det gäller idrott är ju det där lätt att begripa men de finns också helt absurda tillämpningar av detta med olika regelsystem. Ta detta att döda en medmänniska. I fredstid är det den mest avskyvärda handling vi kan tänka oss och vi bestraffas med lagens strängaste straff om vi mördar någon. Men om någon makthavare skriver på en papperslapp som förklarar att nu är det krig, ja då råder plötsligt helt andra regler. Då kan plötsligt samma grymma handling förvandlas till något som man får medalj för. Det enda som krävs är att den jag mördar har en annan sorts uniform på sig än den jag har. Som om den där lilla papperslappen som kallas krigsförklaring plötsligt skulle göra det tyngsta av de tio budorden helt ogiltigt! Det där som vi kallar krig blir därmed något av det allra mest bisarra som mänskligheten har skapat och detta helt utan godkännande från den Gud som gav oss de där budorden. Ja, ni vet att jag tycker så och att vi fortfarande verkar vara en minoritet bland världens kristna som inser den absurditeten, det upphör aldrig att förvåna mig.

Det vi kristna ständigt behöver påminna oss om är att vi hela tiden befinner oss på samma spelplan. Det finns inga undantag för vare sig krig eller affärer. Det som är sant och rätt i privatlivet är också sant och rätt i affärslivet. Men hur är det då med oss? Är vi konsekventa som förvaltare av allt det vi fått att förvalta – och då handlar det inte bara om att förvalta pengar utan också alla de talanger som Gud gett oss att förvalta. Det här blir tydligt i en annan av den här söndagens evangelietexter, nämligen första årgångens berättelse om de anförtrodda talenterna. Ordet talang kommer ju från grekiskans talent som var en vikt- och myntenhet som motsvarade ca 30 kg silver.  I berättelsen får tre tjänare olika många talenter att förvalta medan deras herre är bortrest. Det är alltså inte bara vår rikedom vi fått att förvalta utan varje talang, varje resurs som vi disponerar. T ex detta att vi lever i ett land med yttrandefrihet vilket inte alls är självklart runt om i världen. Men hur förvaltar vi den yttrandefriheten – tiger vi eller utnyttjar vi den till att påtala allt vi ser som är fel och orättfärdigt?

Vilka gåvor, talanger, resurser och omständigheter det än handlar om så finns det för oss kristna bara en spelplan med en uppsättning regler som är tänkta att gälla i allalivets sammanhang. Och dessa spelregler är det dubbla kärleksbudet uttolkat i tio Guds Bud men också i allt vad Jesus säger i de fyra evangelierna. Några andra regler har vi inte. För en kristen finns det inte någon särskild affärsmoral med annorlunda regler utan hela tiden är det samma regler som gäller om vi vill vara konsekventa och lojala till den Herre vi bekänner oss till.

Så när Jesus berömmer den ohederlige förvaltaren så berömmer han honom utifrån den spelplan där han befinner sig. Och när man ser den smartness, målmedvetenhet och hängivenhet som somliga affärsmän visar prov på när de bygger upp sina affärsimperier så kan man önska att vi vore precis lika hängivna på vår spelplan. Om vi tänker oss mammon som deras lagkapten så borde han vara rätt nöjd med sina spelare när han ser med vilken total hängivenhet och offervillighet de ger sig in i spelet om rikedom. Kan Jesus som vår lagkapten vara lika nöjd med oss – visar vi prov på samma kampvilja och hängivenhet i kampen för kärlek och rättfärdighet eller viker vi ner oss så snart vi möter motstånd? Visst vore det tragiskt om egenintresse vore det enda som kan skapa den där totala motivationen – nog borde Gud kunna räkna med lika offervilliga tjänare som mammon! …

Så långt tycker jag mig kunna förstå vad Jesus vill säga med den här liknelsen men sedan springer jag på patrull för jag fattar inte riktigt vad han menar med de här orden:

Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.

Möjligen menar han att vi ska använda vår rikedom för att göra gott mot alla här på jorden för den där svepningen vi en gång kommer att ha där i kistan – den har inga fickor så vi behöver inte ta med oss några pengar till andra sidan! Eller som en gammal sång uttrycker saken:

En fattig trubadur – vers 2-3

Du kanske är en rikeman som samlar i en penningpung,
fast den förut är stinn och tung, du gnider och går an

Din kassakista är din Gud, men så en afton får du bud...
och alla dina slantar små, vad hjälper de dig då?

Du kan ingenting ta med dig dit du går
nej kan ingenting ta med dig dit du går.

Du förvärvar ej för penningar ett enda litet år,
för du kan ingenting ta med dig dit du går.

Jag är en gammal trubdur som drager land och rike kring,
och jag besitter ingenting av visdom och kultur
Men en sak har mig livet lärt, att guld är föga värt.

Så du som trår till guld och makt, ska minnas vad jag sagt:
Du kan ingenting ta med dig dit du går,
nej du kan ingenting ta med dig dit du går
Det finns alltid någon hungrande som invid vägen står
men du får ingenting ta med dig när du går.