Sexagesima/Reformationssöndagen, 12 feb 2023
Högmässa i Stensjökyrkan Anna Sophia Bonde

Föregående      Nästa

Predikan

Det finns olika typer av speglar. Vi ser inte ofta in i den sorten som Paulus skriver om i Första Korinthierbrevet, dvs Ännu ser vi såsom i en spegel – då när speglarna gav en grumlig och otydlig bild tillbaka. Kanske har ni nån gång varit på Liseberg och gått förbi de där speglarna där man såg konstig ut på olika sätt, jättesmal eller jättetjock. Det kunde vara väldigt roligt men att det var roligt byggde ju på att man fick gå därifrån och inte ha den bilden framför sig jämt.

Även när vi träffas så speglar vi varandra. Tydligen så gör vi intryck på varandra och vi har bestämt oss för vad vi tycker om någon vid ett första möte, innan någon ens hunnit säga något. Trivs vi i någons sällskap så syns det direkt och om vi känner oss obekväma så syns också det.

Nu på söndag så handlar episteltexten om Ordet som spegel. Tänk er en spegel som till fullo skulle avslöja allt om er. Är det en lockande tanke eller en läskig tanke? Hur skulle vi då se ut, i den spegeln, om allt i oss syntes, inte bara det yttre? Det är nästan omöjligt att föreställa sig.

Men här påstår Hebréerbrevets författare att bibelordet, Guds Ord, fungerar på det sättet. Om vi är ärliga när vi öppnar Bibeln och ärliga när vi läser så kommer vi att få glimtar tillbaka som avslöjar oss, som visar hur vi är, inte bara de sidor vi gärna visar fram utan också annat. Det kanske är därför som bibelläsning inte alltid är självklart lockande för oss.

När Adam och Eva ätit av äpplet och Gud ropade på dem sprang de och gömde sig, de ville inte att Gud skulle se dem. Och sådär kan det vara, det är inte alls säkert att vi längtar efter Guds blick. Det kan också vara så att vi fått en felaktig uppfattning om Guds blick. Vi kanske har lärt oss att Gud är en sån där kritisk glädjedödare.

Det är därför kyrkan menar att människan behöver närma sig Gud och lära känna Honom. Det gör vi bland annat genom att läsa Bibeln. Och om vi ändå tycker det är motigt så kan vi be: Gud, jag har så svårt för det här – hjälp mig att läsa det här stycket och förstå såsom Du vill att jag ska förstå det. Hjälp mig att i Ordet möta Dig. Då ska vi inte bli förvånade om Gud gör just det, möter oss.

Ordet är menat att vara till liv och inte till dom. Men det kan hända att vi behöver lita på Gud och överlämna till Honom sådant i vårt liv som inte är nyttigt för oss. Men för att vi ska våga det måste vi ha lärt känna Honom och att Han går att lita på.

I söndagens evangelietext berättar Johannes om hur många av Jesu lärjungar vände sig bort från Honom. De stod inte ut med att lyssna till Honom. Men det är intressant att de som stannade kvar, det var de som kände Jesus bäst.

Kanske har ni någon person i ert liv som ni tycker mycket om men som ni vet att andra kan ha svårt för. Ni känner den personen, kanske sedan länge och ser det som andra inte ser, för att de ser mer flyktigt, mer ytligt.

Det finns många böcker och filmer på det temat. Vad som kan hända med en människa när hon verkligen blir sedd. Det kan bli underbart. Det kan bli att den som blir sedd liksom träder fram, att man ser för första gången vem hon verkligen är. Men det är inte bara underbart. Vi både vill och inte vill bli sedda.

Kanske är det därför som det är så många nu som i alla årstider går omkring med solglasögon. Solglasögon och hörlurar är ju ett effektivt skydd. Man ser ut men ingen kan riktigt se en.

Kanske är det så att vi ganska ofta kommer till bibelordet som i solglasögon och med hörlurar. Vi kan studera, vi kan analysera. Så som mycket teologi går till på högskolan. Men vi ser till att bibelordet inte ser oss.

Det är nog därför som det skrivs så mycket elakt på nätet. Det går att göra det just för att man inte behöver möta den man skriver om eller till.

Därför måste jag utfärda en varning: bibelläsning kan förändra dig. Gud kan komma in i ditt liv, det kan bli på riktigt.

När folk var arga på Jesus och inte ville hänga med Honom längre då blev Jesus sorgsen. Han kunde inte säga något annat än det Gud lagt på Hans hjärta men Hans fråga till Petrus och de andra avslöjar för oss vilken sorg det måste varit att se alla dessa mänskor vända sig bort: och ni? Vill ni också gå er väg?

Men låt oss backa. Vad var det som folk blivit så upprörda över? Ja, strax före det som är vår text idag så identifierar sig Jesus med Gud. Det var inte bra. Han säger en så tokig sak som: jag är det levande brödet som kommit ner från himlen. Det låter ju helt koko. Och sen fortsätter Han: den som äter av det brödet ska leva i evighet.

Alltså, att gemenskap med Jesus ger evigt liv. Det låter ju inte klokt. Ändå är det vad kyrkan alltid har menat. Om detta är en av de minst älskade bibelverserna så säger faktiskt den MEST älskade ungefär samma sak: Ty så älskade Gud världen, att han gav den sin ende Son, för att var och en som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Om Jesus är Guds ansikte, den som i mänsklig gestalt visar vem Gud är och vad Gud vill – då är det genom Jesus som vi lär känna Gud och genom Jesus som vi kommer till Gud. Och om Gud är liv så är det hos Honom som vi har liv.

Av oss själva så lever vi tills vi dör. Men egentligen lånar vi varje andetag. Vi kan inte spara ett enda! Vi andas in och måste sedan genast lämna det ifrån oss. Men liv som varar, som INTE tar slut, det finns hos Gud.

I mässan här i Stensjön firar vi nattvard, eller, som det ibland kallas, ”den heliga måltiden”. I den menar kristna mänskor på fullt allvar att de tar emot Jesus, just så som Han själv sa, den gången folk blev så arga på Honom. Och att vara med Jesus, ta emot Honom, i munnen och hjärtat – det är att få liv, liv som varar.

Man kan tänka på himlen, evigt liv. Och det stämmer, det har kristna också trott i alla tider, och lutat sig mot, att det finns en bättre tillvaro, där de hör hemma helt och fullt. Men det livet vi tar emot i måltiden, det är också liv för vår tillvaro här. Liv – så att jag orkar gå till skolan en vecka till. Liv – så att jag orkar kämpa med mitt äktenskap. Liv – så att jag än en vecka orkar stödja mitt barn som mår dåligt. Liv – så att jag har tagit emot något som jag sedan kan ge vidare. Visst låter det fint?

Ändå kan det bli som för mig härom veckan. Jag var på biblioteket och såg en som jag kände. Men jag var trött och orkade inte ge mig tillkänna. Men så kom jag till barnavdelningen och där var den här personen, med ett barn i släptåg. När vi växlade några ord visade det sig att hon hade det väldigt jobbigt just då. Jag frågade om jag fick be för henne, där vid klassikerhyllan var det väldigt lugnt. Så jag gjorde det och efteråt var jag så tacksam till Gud att Han inte gett sig. Om jag hållit mig undan så hade vi inte fått den stunden, det säger sig självt.

Och så är det i livet med Gud. Gud vill att vi ger Honom vidare till dem vi möter, att Ordet får vara levande i vårt hjärta och i vårt liv. Det förändrar samhällen. Det förändrar världen.

Må så Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och samveten hos Kristus Jesus. Amen.