Söndagen sexagesima 23 feb. 2003      NÄSTA>
Högmässogudstjänst med dop i Stensjökyrkan kl 10
Stefan Risenfors

GT-text – Jes 55:8-11
Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar, säger Herren. Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer. Liksom regn och snö faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, får den att grönska och bära frukt, och ger säd att så och bröd att äta, så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag.

Epistel – 1 Kor 1:20-25
Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.

Evangelium – Luk 8:4-15
När mycket folk samlades och man drog ut till Jesus från de olika städerna sade han i en liknelse: "En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd." Sedan ropade han: "Hör, du som har öron att höra med." Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde, och han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör. Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade. De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd. Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.

Predikan
Den här söndagen kallas ju inte bara för Sexagesima, utan också för Reformationsdagen. Och ska vi någongång under kyrkoåret fira Luthers reformation, så är det väl lämpligt att göra det just den dag då texterna handlar om ”Det levande ordet”. Reformationens viktigaste ändamål var ju att göra bibelordet tillgängligt för varje kristen - en bibel på varje språk kan ses som ett slagord för bibelspridningen alltsedan Reformationen. Men kyrkan behöver ständigt reformeras, för varje reformation riskerar att bli sin egen fiende - när det nya friska radikala stelnar och blir till oföränder­liga paroller och ogenomträngliga institutioner. Luthers reformation stelnade också i det vi kallar den lutherska ortodoxin - resultatet blev under 16-, 17- och 1800-talet en dogmatisk överbetoning av det som behövde betonas en gång på 1500-talet. Den lutherska ortodoxin fastnade i en ensidig betoning av det sista ordet i uttrycket ”Det levande ordet”. I den här predikan ska vi därför koncentrera oss på att Guds ord är ”levande”. Och för att beskriva det måste vi använda bilder, så här följer nu fem små bilder som vill ge var sitt fragment till det mysterium som vi kallar Guds levande ord:

1. Ordet som språngbräda
Våra ord eller Bibelns ord kan aldrig ge en rättvis beskrivning av Gud. Gud är alltid större än vad orden kan säga, orden kan därför i bästa fall fungera som avstampsbrädan i längdhoppsgropen. Jag tar avstamp i orden men är medveten om att själva äventyret Gud ligger bortom orden, i mysteriet som är större än alla ord kan beskriva. Bibelordet sätter alltså inte ett tak eller en ram för Gud, utan ger istället ett fundament att ta avstamp i den dag vi vågar språnget ut i själva äventyret.

Samma sak: Bibeln som bruksanvisning för en leksak – det roliga börjar ju inte förrän man prövar själv och gör som det står, så länge man bara läser bruksanvisningen är det ju inget kul!

2. Ordet som ett sommarregn
Sommarregnet är oftast inte så populärt när det kommer och stör våra utflyktsplaner. Men det gör underverk med den torra jorden. Det mjukar upp det hårda och förstelnade och transporterar jordens näringsämnen upp till blommans blad och trädens krona. Efter några veckors torka kan ju ett enda litet sommarregn göra att naturen formligen exploderar i grönska. På samma sätt kan Guds levande ord få det att blomma i en människa - förtorkade inre landskap kan fyllas av liv när det levande ordet sipprar in och tas emot av en människa.

3. Ordet som röntgenkamera
Guds levande ord har en förmåga att genomskåda dolda motiv och kamouflerat förtryck. På samma sätt som röntgenkameran ser igenom vävnaden och avslöjar sprickor och frakturer i skelettet. Alla som har röntgat sig vet att man måste hålla sig stilla i några sekunder under själva exponeringen. Den där stillheten krävs också för den som vill låta sig exponeras i Ordets ljus. Vill jag låta bibelordet avslöja mig, så måste jag vara stilla inför ordet. Då räcker det inte med några sekunder, nej det krävs mycket mer tid av stillhet. Kanske är detta det största problemet när det gäller Bibelns ställning i vårt samhälle - av nån gåtfull anledning så är ju tid en sån bristvara för oss. Därför förblir Bibeln en stängd bok för många idag, också för många som faktiskt öppnar den förblir den stängd eftersom Ordet kräver tid som vi inte ger det. Vi kan alltså inte återerövra det levande ordet utan att börja med att återerövra tiden. För genomlysning kräver tid, både på röntgenavdelningen och inför det levande ordet!

Samma sak: Proteströrelsen ”Reclaim the streets” – ”återta gatorna”, sätter sig mitt på gatan och stoppar bilarna för att protestera mot att bilarna tar så stor plats i städerna. Tänk dig en proteströrelse som heter: ”Reclaim the time” – återta tiden! Vem är fienden, vem är det som har tagti tiden iifrån oss så att vi fått så ont om tid?

4. Ordet som kärleksbrev
Bibeln är ju faktiskt ett enda långt kärleksbrev från Skaparen till sin skapelse. Och om vi läser Bibeln på samma sätt som vi läser ett kärleksbrev från någon vi älskar, så ger vi det levande ordet en chans. Ett kärleksbrev kan vara skrivet med hur oläslig handstil som helst, vi tränger ändå igenom det eftersom vi är så förtvivlat nyfikna på vad det står. Och om det är något som vi inte förstår i brevet så slänger vi det inte ifrån oss, utan vi läser om och om igen tills vi har funnit en tolkning som stämmer överens med den bild vi har av vår älskade. Vi skyr inga medel när det gäller att få tid att läsa ett kärleksbrev - det finns alltid tid för sån läsning. Så läs Bibeln som ett kärleksbrev - nyfiket, förväntansfullt och om och om igen!

En sak till: det är skillnad på att läsa ett kärleksbrev till någon annan och att läsa ett kärleksbrev som är skrivet till just dig. När du läser Bibeln så ska du tänka att den är skriven till dig, bara till dig, det är dig den handlar om!

5. Ordet som förstoringsglas
Jag tror det var på mjölkkartongen jag såg tipset att ta ett svart papper och ett förstoringsglas och sen gå ut när det snöar och fånga en snöflinga på papperet för att kunna studera den med förstoringsglaset. För många av oss betyder ju annars snö bara en massa besvär med skottning och halka och blöta skor. Har vi då aldrig sett en snöflinga i närbild så har vi ju faktiskt missat en liten hälsning från Skaparen - snöflingan är ju ett verkligt miniatyrkonstverk med sin fantastiska stjärnform.

På samma sätt är det med dagens mest framstående vetenskapsmän inom fysik, biologi och kemi. Dom har trängt på djupet i någon del av skapelsen, och många av dom var inte desamma när de kom tillbaks från den utflykten. För ju djupare man tränger i materien, desto mer inser man hur fantastisk skapelsen är - ”en värld av sådan skönhet”.

Guds levande Ord kan också fungera som förstorings­glaset eller som elektronmikroskopet. Umgänget med Guds levande Ord kan nämligen göra att mina ögon på ett helt nytt sätt blir känsliga för Guds närvaro. Överallt i skapelsen ser jag små hälsningar från samma Gud som jag lärt känna i Ordet.

Samma sak: Har någon av er någonsin plockat isär en klocka eller nåt annat komplicerat? När man ser en klocka inuti så kan man ju tänka: Tänk så smart den måste vara som har kommit på en sån här grej! Snöflingan eller din tumme i extrem förstoring – oerhört mycket mer komplicerad än klockan. De här grejerna säger något om Honom som har gjort både snöflingan och dig!