1:a  eft Trettondedagen 2013  NÄSTA>
Stefan Risenfors

GT-text 2 Mos 1:22-2:10

Farao gav denna befallning till hela sitt folk: "Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva."
En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.
Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade: "Det är nog ett av de hebreiska barnen."
Då sade pojkens syster till faraos dotter: "Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?" - "Ja, gör det", svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor, och faraos dotter sade till henne: "Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det." Kvinnan tog då pojken och ammade honom. När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. "Jag har ju dragit upp honom ur vattnet", sade hon

Epistel  1 Joh 5:6-12

Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, ty Anden är sanningen. Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga. Vi godtar ju människors vittnesbörd, men Guds betyder mer, ty detta är Guds vittnesbörd: han har vittnat om sin son. Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. Den som inte tror på Gud gör honom till lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son. Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet.

Evangelium Luk 3:15-17, 21-22

Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. Men han svarade dem alla: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar."
När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: "Du är min älskade son, du är min utvalde."

Beredelsetal

Vem var han egentligen, Jesus? Ja, det är den frågan som den här söndagens bibeltexter svarar på. Evangeliet som vi ska läsa om en stund handlar nämligen om hur Jesus döps i Jordanfloden av Johannes Döparen och om hur det då hörs en röst från himlen som säger: ”Du är min älskade son, du är min utvalde!”

Kan man tro på sånt? Ni som sitter här som konfirmander och har gått sju och ett halvt år i skolan där ni tränats i kritiskt tänkande, tränats i att ifrågasätta – kan ni tro på att Jesus är Guds Son? Ja, det är nämligen den frågan som hela er konfirmandtid handlar om – vem var han, Jesus? Jag tror att ni inte ska ha alltför bråttom att svara på den frågan. Jesu lärjungar fick leva med honom i flera år innan han ansåg dem vara mogna att ge sitt svar. Och det finns förmodligen ett antal människor här i kyrkan idag som gått i kyrkan i en hel massa år men som ändå inte är riktigt säkra på vad de ska svara på frågan om vem Jesus egentligen var. Var han Guds Son och i så fall i vilken betydelse av ordet? För man skulle ju kunna säga att vi alla på något sätt är Guds barn – men var det nåt alldeles speciellt med just Jesus? Var han Guds Son på ett helt annat sätt än alla andra människor?

Om man svara JA på den frågan så kan det innebära att man tvingas byta tempus i själva frågesatsen. För om Jesus är Guds Son på det sätt jag tror så blir frågan inte bara Vem var Jesus? Utan också: Vem ÄR Jesus?  För om Jesus är Gud så blir det inte fullt lika orimligt att han också är närvarande här i kyrkan idag och om han är här så kan det också vara möjligt att det verkligen sker ett förlåtelseunder efter att vi nu bekänner våra synder….

Predikan

Tänk om det är så att när varje människa föds så hörs de här orden viskas från himmelen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde!”. Alltså samma ord som hördes från himmelen när Jesus döptes. Och tänk om man skulle kunna se våra dop som en bekräftelse på att föräldrarna verkligen uppfat­tade den där viskningen så att de här i kyrkan några veckor senare säger: Ja, vi vet att vårt barn är älskat och utvalt av dig, Gud!

Att vara älskad och utvald – är det inte ungefär det som vi alla längtar efter att få uppleva i livet. Att verkligen få känna att vi är älskade och verkligen få uppleva att just vårt liv har en alldeles speciell mening – vi är inte bara utvalda, vi är också utvalda TILL något alldeles speciellt!

Låt mig ge tre exempel på vad en känsla av utvaldhet kan betyda: Det första hämtar vi från skolan (BILD FRÅN KLASSRUM) och det handlar om det vetenskapliga experiment som utfördes när man gav en ny lärare totalt omvända rapporter om de enskilda prestationerna i en klass. Man lurade alltså läraren att tro att de elever som hade sämst skolbetyg var de bästa, och att de med bäst betyg var de sämsta. Läraren hade alltså låga förväntningar på de bästa men höga förväntningar på de sämsta. Det som då hände var att elevernas betyg jämnades ut så att de som tidigare haft låga betyg höjde sig medan de som haft höga betyg tappade i medelbetyg. Lärarens förväntningar styrde alltså resultaten och det viktigaste att se var ju att höga förväntningar från läraren kunde höja elevernas prestationer.

Det här är ju ett slags utvaldhet – om jag känner att min lärare väntar sig mycket av mig så känner jag mig utvald och speciell och då presterar jag också bättre.

Det andra exemplet på utvaldhet hämtar vi från Tibet och tibetanernas andlige ledare Dalai Lama (BILD PÅ DALAI LAMA). Här ser vi en bild på den nuvarande Dalai Lama och när han en dag dör så kommer tibetanska munkar att börja leta efter den nye Dalai Lama genom att leta efter ett litet barn som man tror är den nya reinkarnationen av Dalai Lama. Det här sökandet kan ta flera år och när man hittat det rätta barnet så sätts det i många års utbildning i tempelskolor. Det här barnet måste känna sig utvalt på ett alldeles speciellt sätt och på den nuvarande Dalai Lama ser vi resultatet av denna känsla av utvaldhet: han har fått Nobels fredspris och också många som inte delar hans buddhistiska tro upplever att han har väldigt mycket vishet att förmedla.

Det tredje exemplet på vad utvaldhet kan skapa handlar om det judiska folket. (BILD PÅ ORTODOXA JUDAR) Här ser vi en bild på ortodoxa judar – de är bara en liten grupp inom judendomen men genom sin klädsel och sina lockar fungerar de bäst som en symbolbild för judendomen. Det judiska folket förvaltar en mycket stark känsla av utvaldhet. Enligt Bibeln var det ju dom Gud utvalde genom deras stamfader Abraham, de utvaldes till att vara Guds eget folk på ett alldeles speciellt sätt. Det var de som tog emot de tio budorden och det var till dem Gud sände sina profeter och det var bland judarna Jesus föddes. I judarnas religiösa högtider påminns varje jude om den här utvaldheten och hos de ortodoxa judarna uttrycks den alltså också genom kläderna. Den här känslan av utvaldhet har skapat en mycket stark gemenskap inom den judiska folkgruppen och man kan fundera på om inte hela det judiska folket är ett exempel på samma sak som hände när man gjorde det där experimentet i klassrummet, nämligen att känslan av utvaldhet gör att man höjer sina förväntningar på sig själv och därmed åstadkommer mer än man annars skulle gjort. För det kan väl knappast vara en slump att så extremt många av världens bästa musiker, skådespelare, författare och vetenskapsmän är judar!? Ungefär 20% av alla nobelpris har gått till forskare med judisk bakgrund! Jag anar att känslan av att vara utvalda som folk också får konsekvenser för den enskilde.

Men nu lägger vi de här tre bilderna bakom oss och återvänder till evangeliet vi hörde och de där orden från himlen som jag anar viskades också när du och jag föddes: ”Du är min älskade son, du är min utvalde!”. Du är min älskade dotter, du är min utvalda!

Också du och jag har rätt att känna oss utvalda och älskade av Gud själv! Jag tror att Gud ville något alldeles speciellt med att just du föddes. Du är inte bara en i mängden utan du är en alldeles unik människa och det har aldrig funnits någon som du och det kommer aldrig att finnas någon annan som du. Inte ens om man hade kunnat klona dig och göra en genetiskt exakt kopia av dig med exakt samma egenskaper och utseende, inte ens då skulle den människan vara som du. För ditt liv och dina erfarenheter påverkar dig så inte ens en klonad kopia av dig skulle vara densamma som du! Alltså är du enastående och utvald till något som ingen annan människa kan göra. För det du gör tar nämligen smak av dig som person och då blir ditt livsverk något som ingen annan kan utföra!

De där tre exemplen jag gav visade hur en känsla av utvaldhet kan påverka våra prestationer. I vårt demokratiska samhälle och i vår demokratiska folkkyrka har vi ibland varit rädda för att lyfta fram enskilda prestationer. Inte minst i kyrkan har vi varit livrädda för att uppfattas som lagiska för det är någonting som kyrkan förknippat med Jesu fiender fariséerna och ibland också med hela judendomen som när vi i en psalm sjunger: Mose gav oss lag och krav. Jesus lyfter bördan av.  Vår kyrkogrundare Martin Luther framhävde ju nåden istället för lagen – han menade att vi inte kan göra någonting som påverkar vår frälsning för allt är redan gjort genom att Jesus dött för våra synder. Vi kan bara passivt ta emot det som redan är gjort. Ja, Luther menade nog inte riktigt så, men det är så det alltför ofta blivit i praktiken – att nåden blivit en huvudkudde där vi vilat också när vi kanske borde ha gjort något mer aktivt.

Jag tror att vi behöver en balans mellan lag och nåd och jag upplever att vi har den balansen i orden som hördes från himlen när Jesus döptes, de ord som jag tror också viskades när du föddes: ”Du är min älskade son, du är min utvalde!”. Du är min älskade dotter, du är min utvalda! Utvaldheten kan göra att vi tror mer på oss själva och våra möjligheter att åstadkomma något i våra liv. Men vi är inte bara utvalda! Ännu viktigare är att vi är älskade – Du är min älskade son, du är min älskade dotter, säger Gud. Och när jag vilar i den kärleken då blir prestationen inte någon kramp utan mer en frukt. Äppleträdet behöver inte anstränga sig för att frambringa ett äpple, det bara kommer av sig självt helt naturligt. På samma sätt blir det med vårt goda livsverk och våra prestationer – om vi vet oss vara älskade så kommer vi att bära frukt lika naturligt som äppleträdet.

Jesus fick sin bekräftelse från ovan när han döptes i Jordanfloden. Du har också fått en bekräftelse från ovan när du döptes. Kommer du ihåg Kalle Ankas julafton – den där tomtefabriken där alla leksakerna tillverkas? Minns du hur tomten lyfter upp den lilla dockan och stämplar henne med en OK-stämpel i baken? Det där skulle också kunna vara en bild av den vattenstämpel du fick när du döptes: Där stämplade Gud dig inte bara med en OK-stämpel utan med en vattenstämpel där det står: Du är älskad och utvald! Så låt oss då leva som att vi är både älskade och utvalda – för det är vi! AMEN