Andakt på Julsångsgudstjänst   NÄSTA>
och 4:e advent i
Stensjökyrkan 2009-
Stefan Risenfors

Igår delade jag ut församlingsblad uppe på Kikås och eftersom det var lite halt hade jag blicken delvis riktad mot marken framför mig för att ha koll på isfläckarna. Jag går där och mer eller mindre mekaniskt öppnar jag varje brevlådelucka jag passerar och stoppar ner ett exemplar av Kyrkklockan. Men plötsligt är det nåt som inte stämmer, jag lyfter brevlådelocket och stoppar ner bladet men där ligger en massa skräp. Då lyfter jag på huvudet och ser att jag står vid en busshållplats och just lagt församlingsbladet i en papperskorg – en av de där svarta med lock som finns vid busshållplatser­na. Sånt där händer ibland när man gör saker med autopiloten påkopplad, det har också hänt mig några gånger när jag kört en mycket bekant väg men inte ska till det vanliga stället, plötsligt kommer jag på att jag glömde svänga och automatiskt körde standardrutten.

Om det skulle vara så att sånt här bara händer mig så vill jag inte veta det utan jag väljer att tro att de flesta av er har en liknande autopiloter och råkar ut för liknande missar. Ibland är det uppenbart och man inser omedel­bart misstaget men tänk om det här inträffar också på ett annat plan där vi inte märker det. Jag vill därför läsa ett kort utdrag ur ett tal som kommun­fullmäktiges ordförande i Trollhättan möjligen håller på en Rotary-lunch år 2032:

 ”Kära Rotary-bröder!

I slutet av 2009 drabbades kommunen av vad som då uppfattades som ett arbetsmarknadspolitiskt dråpslag – storföretaget SAAB tvingades lägga ner sin biltillverkning. Detta visade sig dock vara något av det bästa som hänt vår kommun och hela vår region. Inom SAAB fanns nämligen så mycket samlad kunskap och erfarenhet att nedläggningen gav upphov till en mängd nya industrier inom området miljövänlig teknik. Ibland verkar nödvändig­heten vara den enda tillräckligt starka motorn i ett förändrings­arbete och det är därför mycket osäkert om Sverige utan SAAB:s ned­läggning idag hade varit den ledande industrinationen inom områdena vindkraft, vågkraft och värmeväxlingsteknik. Det som 2009 års kommun­politiker uppfattade som en katastrof visade sig alltså i efterhand vara något av det bästa som hänt vår kommun…”

 På samma sätt som jag automatiskt uppfattade papperskorgslocket som ännu ett brevlådelock så kopplar vi reflexmässigt företagsnedläggning till misslyckande och katastrof. På liknande sätt kan det vara med det have­rerade klimatmötet i Köpenhamn – det blev inte ens halvbra men kanske är detta totala misslyckande precis vad som behövdes för att få världens makt­havare att vakna och inse att vi inte i klimatarbetet kan fortsätta att betrakta allting utifrån våra spretiga nationella särintressen.

 Men vad har då allt detta med Julen att göra! Jo, helt enkelt detta att Jul­evangeliet påminner oss om att allting inte är vad det synes vara. Vi tänker oss inte att Gud skulle komma oss till mötes genom någon som föds av en ogift tonårsflicka i ett smutsigt stall med en mycket oklar födelse­attest vad gäller faderskap. Jo, vi som upplevt några jular kanske har den förväntan på det lilla Jesusbarnet, men alla andra gånger Gud kommer oss till mötes genom något till synes obetydligt och betydelselöst... Julens budskap ger oss en erfarenhet som borde gå att tillämpa på hela livet – en erfarenhet som genom århundradena sipprat in i vårt kulturella medvetande och blivit till ordspråk som:

-  Tomma tunnor skramlar mest
 - Liten tuva stjälper ofta stort lass
- Allt är inte guld som glimmar
- Stor i orden, liten på jorden

Alltså erfarenheten av att skenet ofta bedrar – en sanning som kanske är mer sann än någonsin i en tid som vår som är så fixerad vid yta.

 Idag är det en av kyrkoårets Mariadagar och Jungfru Maria har också formulerat denna Julens princip om det lilla i det stora och det stora i det lilla:

Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.

Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.

Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.

 AMEN