S. före Domss. 2005    NÄSTA>
Högmässa med återinvigning av Stensjökyrkan
Stefan Risenfors

Gammaltestamentlig text Amos 8:9-12
Den dagen, säger Herren Gud, låter jag solen gå ner vid middagstid och lägger jorden mörk på ljusa dagen. Jag vänder era fester i sorg och alla era sånger i klagan, jag klär alla höfter i säckväv och låter alla gå med rakat huvud, jag sänder sorg som efter ende sonen och låter slutet bli en bitter dag. Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder hunger över landet - inte hunger efter bröd, inte törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. Då skall de irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.

Epistel Fil 3:20-4:1
Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.

Evangelium Luk 17:20-30
Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade Jesus: "Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er."
Till lärjungarna sade han: "Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte. Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras."

Predikan
"Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er." Augusto Pinochet la ifrån sig Bibeln efter att återigen ha läst de där orden. Det här var hans 100:e dag som statsöverhuvud i Chile och på hans skrivbord låg nu ett beslut han måste underteckna – det handlade om ännu en avrättning av en politisk motståndare. Den här gången hade han tvekat eftersom hans församlingspräst igår i ett förtroligt samtal sagt åt honom att han måste sluta upp med dessa ständiga avrättningar. Det var därför han hade tvekat inför att signera den här dödsdomen och det var därför han hade tagit fram sin Bibel och ännu en gång läst sitt favoritcitat av Jesus...”Nej, Guds rike är inom er” Alltså hade inte kyrkan med hans politik att göra, alltså kunde han fortsätta att gå i kyrkan på söndag och signera avrättningsbeslut på måndag...

Nej, jag hittar på – Augusto Pinochet var visserligen diktator i Chile i en skräckregim 1973-1989 men jag var inte med i hans ämbetsrum den där dagen i december 1973 när han hade varit diktator i 100 dagar. Jag vet inte heller om dagens evangelium verkligen var hans favoritcitat ur Bibeln och jag vet inte om hans församlingspräst sa åt honom att sluta avrätta socialister. Men jag skulle kunna tänka mig att Augusto Pinochet och många med honom skulle kunna använda de där Jesusorden på det där sättet: ”Skönt – nu får jag ha mitt arbete, min politik och min ekonomi för mig själv – Guds rike handlar ju om andra saker – Guds rike är inom oss”

Men jag tror att det var något helt annat Jesus menade med de där orden – annars skulle han verkligen tala mot sig själv eftersom hela hans offentliga gärning dröp av praktisk politik. Han levde också i en mycket politisk tid – Israel var ju ockuperat av romarna och ockupation och förtryck skapar en helt annan politisk medvetenhet än fred och välstånd. Men det intressanta är att när nästan hela folket har uppmärksamheten vänd mot det romerska förtrycket, då går Jesus mot strömmen och lyfter fram ett helt annat förtryck, nämligen förtrycket från folkets egna religiösa ledare. Det här är egentligen oerhört uppseendeväckande – att i alla Jesusord vi har bevarade finns det, tror jag, inte något som är direkt riktat mot romarnas förtryck.

Tänk er en Jesus som hade framträtt i det ockuperade Danmark 1943 och inte sagt ett ont ord om den nazistiska ockupationen utan istället gett sig på Danska statskyrkan och dess företrädare. Ja, han kanske t.o.m. skulle ha kritiserat representanter för motståndsrörelsen!!! En politisk idiot, eller?

Ja, det är möjligt att vi skulle ha betraktat Jesus som en fullständigt omedveten politisk idiot om han hade levt i Sverige år 2005. Han skulle ju förmodligen ha betett sig på samma sätt här – han skulle förmodligen ha gått mot strömmen och pekat på ett förtryck som inte hade fått en enda tidningsrubrik under de senaste åren. Han skulle förmodligen ha blivit betraktad som världsfrånvänd och helt ur takt med sig egen tid eftersom han inte varit följsam mot någon av de aktuella agendorna – vare sig den politiska, den kulturella eller den religiösa. Nej, han skulle han sin uppmärksamhet vänd mot ett helt annat håll – ungefär som de där livvakterna vi ofta ser på TV – de som alltid tittar åt fel håll och inte dit alla andra tittar.

Även om Jesus p.g.a. sin otrendighet skulle ha blivit betraktad som precis så opolitisk som Pinochet ville han honom, så skulle han inte heller i vår tid ha varit opolitisk. Han skulle bara se åt ett annat håll hela tiden eftersom det av tidsandan fokuserade förtrycket sällan är det allvarligaste. Det är ju därför som varje tidsepok så lätt kan dömas av de efterföljande – då ser man vår blindhet, då ser man det vi inte såg eftersom vi alla såg åt samma håll. Eller för att citera dagens evangelium: Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem.

Visst är Guds rike inom oss – visst finns det ett möte med Gud och med mig själv som bara kan äga rum inne i mitt eget inre. Så länge jag inte vågat mig på att utforska mina inre marker så blir därför all min yttre aktivitet mest en flykt från det ofrånkomliga möte som måste till för att jag ska bli en hel människa. Mötet med mig själv – med den jag faktiskt är bortom alla mina bilder av mig själv. När jag vågar närma mig detta mitt verkliga centrum, trots att vägen dit tvingar mig att se det jag inte vill se av mig själv. När jag ändå vågar närma mig mitt verkliga centrum – då är Gud nära, närmare än någonsin! Själv är jag genomlyst av en kärlek som förvandlar mitt grus till guld och efter det mötet finns det inget att frukta i Domens Dag. Då kan jag fortsätta att leva i vaksamhet och väntan på en dag som inte blir som Noas översvämning eller Sodoms undergång utan mer som ... mer som... mer som första dagen på sommarlovet.