12:e eft. Tref. 2012   NÄSTA>
Högmässa med dop kl. 10 i Stensjökyrkan

GT-text 2 Mos 4:10-17
Mose sade: "Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt." Herren svarade: "Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga." Men Mose vädjade: "Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan, vem du vill." Då blev Herren vred på honom och sade: "Du har ju din bror Aron, leviten. Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig. Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag skall själv vara med både dig och honom när ni talar och visa er vad ni skall göra. Han skall tala till folket för din räkning; så blir han din mun och du blir hans gud. Och staven skall du ha i handen, det är med den du skall utföra tecknen."
 

Epistel 2 Kor 3:4-8
En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.
Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst!

Evangelium Mark 7:31-37
Jesus lämnade trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: "Effata!" (det betyder: Öppna dig!).

Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: "Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala."

Beredelsetal
Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. Så skriver Paulus i dagens epistel-text. Jag tror att vi är många som upplevt att det kan vara på det viset. Idag umgås vi ju så mycket via skriven text, via bokstäver: e-post, sms, twitter, facebook o s v. Men bokstäverna är livlösa och på något sätt tomma – skamlöst bjuder de ut sig åt läsaren: gör vad du vill med mig, tolka mig i precis den riktning som du behöver! Fyll mig med vilket underförstått innehåll du vill. Och så kan det uppstå milsvida avstånd mellan det skrivaren ville ha sagt och det läsaren uppfattar.

Den här utvecklingen började redan med brevskrivandet, den sortens brevskrivande som Paulus ägnar sig åt när han påstår att bokstaven dödar, och det fortsatte med telefonen. All denna fjärrkommunikation där vi inte möts ansikte mot ansikte. Så mycket går förlorat på vägen när vi inte ser den andres ögon och så mycket förvanskas när vi inte hör tonfallet och ser kroppsspråket!

Det sägs ibland att kristendomen är en skriftreligion eftersom vi har en helig skrift i form av Bibeln. Men också de bibliska bokstäverna har dödat och kommer att döda och därför tror vi inte på en bok. Nej, vi tror på Honom som vill möta oss ansikte mot ansikte, en Människoson som är ande och liv och som dog för att vi skulle få leva. Inför Honom kommer vi nu med vår bekännelse …. (SYNDABEKÄNNELSEN)

Predikan
Friheten i Kristus är rubriken för idag, och det låter som ett tema i tiden. Frihet är ju fortfarande det starkaste politiska slagordet i vårt land och när det kommer till politisk handling så är det valfrihet som är den gällande uttydningen av begreppet frihet. Vi ska ha rätt att välja: skola, elbolag, telefonoperatör, taxibolag, apotekskedja och var mina pensionspengar ska placeras. För 30 år sedan kunde vi inte välja något av det jag räknade upp, så jag hoppas att ni nu känner er som fria människor! Jag gör det inte, jag hade gärna avstått från alla de där valen för i mina ögon begränsar de min frihet. De stjäl nämligen det dyrbaraste jag äger – tid!

Men när vi talar om Friheten i Kristus så talar vi om en annan slags frihet. Den frihet som den döve och nästan stumme fick uppleva när Jesus botade honom. Han fick tillgång till både sitt eget och andras språk. Man kan ana att helt nya horisonter öppnades i hans liv. Plötsligt kunde han förstå vad andra ville och lika plötsligt kunde han själv förmedla både frågor och svar, både längtan och oro.

Det står att mannen var döv och knappt kunde tala. Vi vet ju att det där hänger ihop. Talet uppstår genom att vi härmar varandra och om vi inte hör någon annan så kan vi inte heller lära oss prata. Talet kommer alltså från den andre. Det växer inte fram av sig självt utan det ges oss av våra föräldrar på samma sätt som de tagit emot det, när de var spädbarn, av sina föräldrar. En underbar bild av vårt ofrånkomliga beroende av varandra, och därmed en av alla de motbilder vi behöver skapa för att motverka den egocentriska individualism som breder ut sig som en pest över landet.

Men det motsägelsefulla i den här berättelsen är att samtidigt som Jesus skapar möjligheten att tala så förbjuder han både mannen och hans vänner att tala om vad som har hänt. Han vill inte att de ska berätta om miraklet! Det här förbudet dyker upp i samband med flera underberättelser i evangelierna och det här kallas ibland för Messiashemligheten. Det verkar som att Jesus ville undvika sensationslysten ryktesspridning. Kanske ville han ge människor chansen att bedöma honom utifrån ett eget möte med honom själv istället för att de från början skulle vara präglade av mer eller mindre trovärdiga rykten.

Den här tolkningen är inte alls självklar men det kan ha handlat om ett försök att begränsa den förförståelse som så ofta skapar problem i mänsk¬liga möten. Och då är vi tillbaka där vi började idag när jag talade om episteltexten där Paulus påstår att bokstaven dödar men Anden ger liv. Där var ju problemet att bokstäver inte förmår förmedla hela innehållet i det vi vill ha sagt. Så när vi fjärrkommunicerar utan att mötas ansikte mot ansikte så förlorar vi så mycket på vägen. Också den förförståelse som uppstår genom ryktesspridning är ett slags fjärrkommunikation. På avstånd skapar vi oss bilder av den andre. Och när det gäller rykten och skvaller så är det ju ännu värre för då är det inte ens personens egna ord som kommuniceras utan en annan människas bild av vad han eller hon har gjort eller sagt! Skvaller och ryktesspridning är alltså den värsta sortens desinformation man kan tänka sig, så det är inte konstigt att Jesus ville stoppa ryktes¬sprid¬ningen om sig själv. Hur är det parfymreklamen säger: You never get a second chance to make a first impression
Eller på svenska: Du får aldrig en andra chans att ge ett första intryck!

Jesus ville få chansen att själv möta människorna ansikte mot ansikte utan att rykten hade föregått honom. En förförståelse kan vara så cementerad att när det fysiska mötet väl kommer till stånd så står det sig slätt mot förförståelsen som redan skapat bilden av den människa jag har framför mig. Även om han eller hon visar sig vara en helt annan människa än det ryktena och skvallret hade förmedlat så förmår jag inte släppa den bild jag en gång skapat i mitt inre.

Mot bakgrund av allt det här kan man fråga sig vad predikan egentligen handlar om, alltså predikan i största allmänhet. Handlar inte predikan om att skapa förförståelse och sprida rykten? Var det inte just så kristendomen startade – att ryktet om Jesu uppståndelse spreds ut över Jerusalem och sedan över hela världen?!

Jo, visst är det så. Men kanske är det då viktigt att predikan aldrig ger anspråk på at säga mer än ATT, att något har hänt som förändrar allt! Inte HUR och inte VEM utan bara detta ATT. Predikan får inte vara färdigtuggad föda utan bara råvaror. Det verkliga mötet med Jesus får inte förstöras av att jag eller någon annan predikant definierat Honom. Jag kan som allra mest säga VEM han är för mig men jag kan aldrig säga vem Han är för dig. Det måste du själv få uppleva i ett personligt möte, ansikte mot ansikte, bortom all kyrklig kontroll! Jag kan inte heller säga HUR det mötet ska se ut eller HUR ditt liv ska se ut efter det mötet.

Det går inte att tvätta bort all förförståelse och Jesus fick också på sin tid finna sig i att folket spred ryktet om honom. Han fick sällan chansen att göra ett första intryck eftersom ryktet föregick honom. Och så är det också idag. Så mycket har utförts i Jesu namn, både gott och ont, att han nästan aldrig får chansen att ge ett eget första intryck. Hans namn är tummat och töjt, nerkladdat och ibland förbrukat. Men bortom alla namn och bortom alla rykten så väntar Han på dig – för ett eget möte på tu man hand där du kanske äntligen förstår vad frihet är – frihet i Kristus! AMEN