Friheten i Kristus

Högmässa i Stensjökyrkan

12:e efter tref. 7 sep 2025
Anna Sophia Bonde

Texter
GT Jes 38:1-6
Epistel Rom 8:18-23
Evangelium Luk 13:10-17
<<Föregående  >>Nästa

Beredelseord.
I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Så säger Herren: se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.

Så sa profeten Jesaja till kung Hiskia. På den tiden var Assyrien regionens stormakt och hotade ständigt lilla Juda. Dess kung då menade: det är lika bra att ni kapitulerar. Man skulle vara bra optimistisk för att inte tro att det skulle kunna ske. Men Hiskia trodde på Herren och Jerusalem räddades.  Då blir han sjuk.

Sannolikt kommer ingen av oss att någonsin regera ens ett litet land men vi har det gemensamt med Hiskia att vi är dödliga och att vi behöver se om vårt hus. Och: även vår Gud är en stor Gud som både vill och kan beskydda oss och göra stora under, sådant som vi tycker verkar osannolikt, där vi kanske för längesedan gett upp.

Därför: även om det i vårt fall inte är konkreta militära härar som hotar vid knuten, eller en dödlig sjukdom så är varje dag för oss en möjlighet att komma närmare Gud eller dra oss ännu lite längre in i skuggorna. Hiskia bad: Herre, gör mig frisk, låt mig få leva! Det är en bra bön. Funkar alla dagar. Funkar mot alla typer av synder, enstaka och sådana vi harvar runt med och inte lyckas eller inte tycker att vi orkar göra oss av med. Men närhelst vi på allvar vänder oss till Gud och förlitar oss på vad Jesus gjort på korset, så kan undret ske. Låt oss därför be och bekänna:

Predikan

En exeget jag läst tar fasta på att Lukas, tvärtemot vad man ibland tänker sig, konsekvent placerar Jesus i judisk miljö. Lukas, brukar jag själv betona, är den ende icke-juden bland evangelisterna och att han därför tillför ett utifrån-perspektiv. Han är ju också den bland evangelisterna som har det tydligaste, sociala patoset.

Men det är också Lukas som i samband med berättelsen om Jesu födelse också berättar om omskärelsen och att Maria och Josef gick till templet för att offra till Herren; det är ju det vi firar på Kyndelsmässodagen. Lukas berättar, betydligt mer utförligt än Matteus och Markus, om hur Jesus predikar för första gången i Nasarets synagoga där Jesus citerar profeten Jesajas ord: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig att förkunna ett glädjebud till de fattiga.

I vår text idag, på sin väg mot Jerusalem, undervisar Jesus i en synagoga på sabbaten när han får syn på kvinnan som är bunden av ”en sjukdomsande”. Det är ett starkt uttryck, också på grekiska. Vi är nog inte så vana vid att tänka i de termerna men tar vi Nya testamentet på allvar så finns det många olika orsaker till sjukdomar och en av dem är demoniskt inflytande.

Detta är en självklar utgångspunkt i det nytestamentliga sammanhanget, en möjlighet man räknade med. Själva är vi kanske mer benägna att översätta sådana uttryck till psykologi och sätta allt under rubriken ”psykisk ohälsa”. Men Lukas, som var läkare, är rätt noga med symptom och diagnos. Jag tror att kyrkan idag skulle kunna överdriva intresset för andevärlden (vilket sker i somliga sammanhang) eller, vilket nog är vanligare, som moderna och upplysta människor, hänföra allt sådant till en obildad dåtid.

Men om vi rätt ska kunna be så behöver vi öva urskillning kring på vilken nivå bekymret befinner sig: kroppsligt, själsligt, andligt. Det kan förstås vara en kombination; allting hänger ju ihop. Men risken, om vi helt stänger dörren och kallar allt som NT skriver om demoner för ”vidskeplighet” är att, som jag skrev en gång för längesedan i Kyrkans tidning, vi, kyrkan, ”lämnar walk over till spökjägarna” – med en allusion på ett tv-program som gick då. Om Jesus menar allvar med sina ord i Nasarets synagoga så är kyrkan, i Hans efterföljd, kallad att be om befrielse för de fångna – oavsett vad som är bakgrunden till fångenskapen.

Och, som Paulus skriver i episteln idag, det är hans hopp att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå Guds barns frihet.

Konflikten i den här situationen, står inte bara mellan Jesus, som helar kvinnan, och synagogföreståndaren, som tycker att det finns ju sex dagar att hela på, varför måste du vanhelga sabbaten genom detta arbete? Det är inte bara på den nivån.

Nej, det Jesus förmedlar är att sabbaten är en dag för frihet och glädje i Gud, inte för bundenhet. Ja, till och med att det är en nödvändighet. Gud ser det som en nödvändighet att Hans barn ska vara fria och glada på sabbaten.

Alltså: inte bara att Jesus antyder att det är tillåtet utan att det är ett påbud från högsta instans. Det som sabbaten – i vårt fall söndagen – representerar är den glädje och frihet som Gud vill ge oss helt och fullt i evigheten och som vi får smaka här och nu.

Det är en anledning till att söndagens gudstjänst innehåller en syndabekännelse. Inte att vi ska bli påminda om hur syndiga vi är utan att vi ska kunna lägga av det som tynger, som gör att vi, i likhet med den här kvinnan, får böjda ryggar – antingen bildligt talat men det kan också vara konkret.

I vår tid finns det också en twist till den här berättelsen. Böjda är vi när vi ger vår uppmärksamhet, vår tid, vår tillit till telefonerna. Gud vill att vi ser upp, som Hans älskade barn.  Därför kallade Lauren Daigle, en av de ”stora” kristna sångerskorna i vår tid, en av sina skivor för ”Look up, child”. Det är Guds ord till varje son och dotter.

I det här fallet är det synagogföreståndaren som får representera något gott och förnuftigt – som ändå hindrar vad Gud vill göra. Det är en viktig tanke för oss att ta med in i den här söndagen och veckan som kommer. Hur, i mitt sätt att leva, är jag uppmärksam för det som Gud vill göra, kanske genom mig? Kanske är jag kallad att be för någon, be om befrielse för någon. Kanske är jag kallad att komma med glädje till någon. Kanske är glädje något jag själv saknar och behöver be någon om hjälp att be om helande för glädjebrist, som kan vara lika allvarlig som blodbrist eller brist på något annat viktigt ämne.

Jesus använder starkast möjliga ord för att förklara för synagogföreståndaren: här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten? Här hör vi ekot av orden från Jesaja 61: Herrens Ande är över mig, Han har sänt mig för att förkunna frihet för de fångna…

Må så Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och samveten hos Kristus Jesus. Amen.

.